Kategori: Jacks roliga webbtips

Tänk dig att du varit ute med brudarna, haft en rejäl kväll med allt vad det innebär av karaoke till gamla svenska klassiker och kanske lite för många glas vin för att kramarna med dina yngre manliga bekanta ska kännas helt bekväma för dem också. Det är inget särskilt, fan, det är ju nu man lever! Sova och vara finkänslig kan man vara när man är död! Så kommer du hem från Patricia iallafall, herrejävv-lar vilken kväll, nu ska det bli skönt att sova, ska bara kolla om något nytt har hänt på Orups hemsida. Han är ju trots allt min favoritartist av alla som finns och när jag tänker efter är han ett riktigt rivigt stycke kött, mums filibabba honom skulle man ha insmord i smör på en fårfäll…

…aj, så vaknar man dagen efter med ont på fler än bara ett ställe i kroppen. Måste posta ett särskrivet meddelande med många smileys till Nettan och Susanne på facebook och kolla hur de mår och vad vi egentligen gjorde igår. Men vad är det, Orups hemsida är redan uppe på datorn? Varför gick jag in där igår?……

I senaste numret av den alltid lika enastående tidskriften Filter sa Kleerup att han spenderat 2 mille på kokain. Ett uttalande som på ett lättförståeligt sätt fått mycket uppmärksamhet. Men i samma nummer av tidningen gör den tillika fantastiska, och dessutom prisbelönta, journalisten Christopher Friman ett knäck som jag tycker borde ha varit månadens absoluta kioskvältare.

Kära vänner, se, skåda och älska den definitiva infographen vi alla väntat så länge på: “Jakob Eklund säger ‘Va fan’ när han…”

Den här lilla bilden, som jag hittade på Facebook där en kompis lade upp den igår, den 14 december vid tretiden på eftermiddagen, drog efter att jag twittrade om den genom Twitter som en storm under gårdagkvällen och till viss del även imorse. Det är lätt att förstå varför – en publikation med dåliga aktier hos twittrarna gör äntligen något idiotiskt som inte är p.g.a en konstig pressetik – som därmed kan försvaras på ett trollartat sätt – utan som är helt p.g.a lathet/slapphet/dålig korr. Det är liksom som om Marcus Birro skulle råkat twittra ut ett DM till Björn Ranelid.

I övrigt går det inte att säga så mycket om bilden. Det är en gigantisk fail, liksom. Men det är en fail i den mänskliga faktorn – att snurra till det även så här enormt kan vem som helst, du och jag, göra.

Det jag tycker är anmärkningsvärt är frenesin den spritts med sedan jag lade upp den. 107 retweets, allt som allt, om jag räknat rätt. Att svenska Twitter med sådan glädje delar med sig av, och rullar sig i, ett konkret, påtagligt misstag Aftonbladet har gjort – vad säger det om vår relation till tidningen i fråga?…

Morgonens stora ämne på Twitter har varit att Göteborgspostens ledarskribent Malin Lernfelt gick ut och kritiserade SJ för att de inte hade ett twitterkonto. Man kan förstå att det blir en stor grej av det (vem minns inte Gunde Svans förvåning inför jordbävningen i Haiti, och allt häcklande som följde på det?), eftersom det är ett sånt till synes flagrant misstag att inte känna till SJ:s twitterkonto med fler än 5000 follower. Dessutom tycker ju svenska twittrare mycket om att skoja och skämta med folk som inte har koll på mediet i fråga – vi är ganska lokalpatriotiska på det sättet.

Lite senare under förmiddagen dök ett Twitterkonto, signerat Malin Lernfelt upp. Det är ju dock inte ovanligt att omdebatterade personer råkar ut för fejkkonton i sina namn som sedan antingen finns kvar som briljant satir eller som barnsligt retande. Därför tänkte jag att jag skulle ringa henne och kolla om det verkligen var hon.

Hon började med att bekräfta att det nystartade twitterkontot de facto är hennes. Hon kommer dock inte använda det särdeles aktivt efter den här historien – “Jag släpper det här nu“. Angående artikeln kunde hon medge att ”den innehöll en del olyckliga formuleringar”, men att huvudsyftet varit att kritisera de traditionella kontorstiderna kontot verkar under. ”Om man står och ska ta ett tåg klockan 06.47 så är det ingen hjälp att SJ har ett twitterkonto som bara är aktivt under kontorstid”. Detta får man ju ge henne rätt i. I övrigt tyckte Lernfelt att det var “sinnessjukt att det blir en så stor grej” av att hon skrev en dubbeltydig ledarartikel, men hon hade insikt i att det var så Twitter fungerade. Dessutom är hon van vid kritik – “Efter varje krönika jag skriver får jag hatmail. Så jag tar inte åt mig.”

Efter att detta blogginlägg skrevs var allt väldigt oklart en stund. Det första kontot jag länkade till, @MalinLernfelt visade sig tillhöra någon anonym skojare, och Malin Lernfelt återfanns på @mlernfelt. Men sen efter ett tag försvann det senare kontot, och @MalinLernfelt började hävda att det var det riktiga. Jag ringde upp henne igen och frågade – och hon bekräftade. Alltså är @MalinLernfelt Malin Lernfelt och ingen annan.

Kommer ni ihåg tjejen som tyckte hon såg så jävla kul ut i sin webcam att hon skrattade och det var jättekul? Inte? Då har ni för jävla kasst minne, det är blogginlägget under detta jag pratar om. Och nu….

…har de kommit en värdig uppföljare. Två farmödrar har upptäckt sitt photo booth, och provar det samtidigt som de , öh, “dansar” till I Got a Feeling av Black Eyed Skräp… jag menar, Peas. Filmen har i skrivande stund 300 views, men jag slår vad om en sökmotorkonsult på Twitter att den kommer slå 10.000, 100.000 och en miljon innan denna vecka sett sitt slut.

Inser ni vad det här betyder? Jo! Det betyder att Photo Booth har blivit roligt igen! Jag kommer ihåg när Södra Latin införskaffade nya Macs i ettan, och de hade photo booth och vi fyllde våra lunchraster (och vissa av lektionerna) med att ta bilder på oss när vi kramades med höga pannor eller förvridna munnar. Sen blev det trist, allt eftersom. Inte ens ettorna tyckte det var särskilt coolt längre när jag slutade i Södra.

Men nu har det blivit kul igen! Oh joy, som jag längtat!

Den i särklass roligaste webcamfilmen jag sett på mycket länge.

Vad som nästan är roligast är att titta från 1.32 och framåt och tänka sig att man står med en liten öl vid en bar nånstans, och så glider den här tjejen fram, säger “huuhhöööeu… eeuh… heey… how are you?.. heee hahahahHAAHHAHAHAHAHAHHAHAH”. Och tänker sig bara lite hur det skulle kännas. Och hur hårt man skulle gått hem med henne sen.

Hörrni,

Jag sänder lite radio tillsammans med några vänner. Det är ett program som heter Radio Goth (blogg/twitter), vars tema är en slags “vi är kraftigt inspirerade av spanarna i P1 men vill inte ripoffa deras idé alldeles för mycket”-mishmash. En programledare, två insatta och kloka kännare av världen och dess attribut, och sen snackar vi helt enkelt igenom nyhetshändelserna och fenomenen de senaste veckorna haft att erbjuda. Upplagt för KUL!

Dagens uppställning:
Jack Werner
Linn Ogelid
Leonard Goldberg

Programmet går på närradiokanalen 95,3 (i Stockholms FM-nät), men går också att lyssna på nätet på THSradio.se – kl 16.00. Missar ni så kommer vi också podcasta avsnittet – när vår podcast börjar fungera igen…

Vill ni se oss spexa – kolla in webcamen på förstasidan!

Tune in!

Chatroulette håller just nu på att uppdateras, och på hemsidan står bara ett tack för den gångna tiden och ett löfte att det tidigare “experimentet” nu ska avbytas av en bättre version att finna. Vi har tidigare sett rapporter om att Chatroulette genom IP-blockering siktar på att rensa upp bland ståndsvingarna som plågat hemsidan (även om det är lätt att kringgå), och man kan väl gissa att de infört någon slags penisfilter på nästa version.

Att man sedan frågar sig varför en hemsida vars grundide går ut på anonym videochatt begränsar möjligheterna att visa könsdelar må vara hänt. Chatroulette gör en SD och försöker bli rumsrena genom att sparka sina snuskhumrar.

Det vill däremot inte Highstranger, som gissningsvis fötts som en reaktion mot Chatroulettes töntiga mjäkighet. Highstranger är helt enkelt en videochatt som bygger på samma grund som dess föregångare, slumpat videochattande med andra besökare på hemsidan – men den stora lysande skillnaden är att Highstranger siktar in sig på höga människor. Och då menar jag inte högt uppsatta personer, nej, jag syftar på gräsrökare. Stoners.

USA, ett land där mängder av kids är hash- och marijuanaentusiaster, kommer förmodligen motta denna tjänst med öppna armar, och förmodligen lär en hel drös nya viralgrejer födas där. Återstår att se hur tjänsten slår i Sverige, som traditionellt har stigmatiserat gräsrökande som tungt knarkande. Jag skulle åtminstone kunna tänka mig kolla hemsidan for funsies, även om jag aldrig röker gräs eftersom det bara får mig att må jävligt dåligt.