Kategori: Jacks roliga webbtips

Min karriär, det vill säga den inledande och fortfarande pågående första fasen av den, har innehållit en hel del omkringskuttande. Jag har skrivit än här, än där, och plötsligt gjort radio. Allt som allt finns mina “verk” utspridda på ett flertal olika platser, ibland svåråtkomliga och gömda. Jag har länge tänkt att jag borde samla något av det jag är som mest stolt över. Inte bara för min egen skull, utan också för att kunna peka på något när frågan om vad jag egentligen är intresserad av dyker upp. Nu är det dags för den samlingen. Låt oss börja i kronologisk ordning, på…

Kwasbeb.se

Ja, här alltså. Själva startskottet till den väg jag nu vandrar ljöd egentligen sommaren 2011, när jag inledde min artikelserie Internets största mysterier. Det var då jag upptäckte att ett enormt fält av intressanta storys låg såväl oupptäckta som fascinerande på nätets havsbotten och bara väntade på att bli återgivna.

Det är särskilt tre texter från de veckorna jag vill framhålla. Dels den om Marble Hornets, Teds Caving Page och The Dionaea House, en kortfattad sammanfattning av varför spökhistorier funkar så bra på nätet, fylld av glimrande exempel jag verkligen vill rekommendera alla. Vidare berättelsen om Kimmo Alm, den okände men hatade svensken som fick 4chan emot sig, och slutligen texten om nätets motsvarighet till Klintbergare och hur och varför de sprids.

Det var också denna artikelserie som slutade i mitt första besök på…

Nyheter24

Här bloggade jag under en period sensommaren/hösten 2011. Det blev mestadels länktips och roliga filmer på den bloggen, men något längre hann jag också med – till exempel en kritisk jämförelse mellan memerna Nope, Chuck Testa och planking, en beskrivning av och och konvertering till Inglipismen, en lista på nätets fem roligaste uppläsningar av felstavad skit, lite mer om nätburna urban legends (alltså creepypasta) samt en sedemera ofta länkad lista på Flashbacks 10 roligaste trådar.

Bloggandet på Nyheter24 blev emellertid kort, eftersom jag under hösten 2011 också var med och startade…

Ajour

Morgonen som nyhetsbloggen Ajour hade sin lansering var två av grundarna, Emanuel och Johan, med i Nyhetsmorgon på TV4 för att presentera den. Jag kunde stolt se min text om de kusliga dockorna kända som reborn babies scrollas igenom på teven.

Sedan utbröt en häftig debatt om huruvida vi var självgoda idioter eller ej, men det hör inte riktigt hit. I stället vill jag berätta om de texter jag känner mig stoltast med – om hur Bahrain uppför sig mot sina invånare på Twitter, om hur ordet Santorum började stå för skummig analsexvätska, om hur en klurig kod drog folkmassor i New York samt hur jag sade farväl till en Facebook-kompis som blev obehaglig överraskning.

Kring det nya året 2012 stod det sedan klart att en av mina drömmar skulle uppfyllas, att jag fått jobb på…

Sveriges Radio

Ack, de fula men charmiga korridorerna som flyter genom Radiohuset som vener, så jag saknar er ännu! Mellan att jag, med låtsat viktiga platser att gå till, svepte runt i huset i jakt på att starspotta typ Ingvar Storm, hann jag dock faktiskt också göra lite radio. Till exempel berättade jag om nätspöket Slender Man, om musiksatt politisk satir på nätet och om den då stigande stjärnan på Youtubehimlen Bianca Kronlöf.

Tyvärr tog projekttiden för min arbetsplats, nyhetskanalen Alltid Nyheter, slut och jag gick ut som frilansare igen. Men knappt hann jag vänja mig förrän jag återigen plockades upp av…

Nyheter24

Och den här gången som fast anställd nätreporter. Och boy, gjorde jag mycket roliga saker. Intervjuserien med olika Flashback-användare blev omdiskuterad i DN, avslöjandet om polisrazzian mot PRQ, det efterföljande rabaldret om vem som egentligen ägde domänen Myndigheter.se samt min uppläxning av okunniga medier som ändå bladdrade om Anonymous var tidiga nöjesupplevelser.

Därefter förklarade jag hur pedofilgänget bakom tragedin Amanda Todd såg ut, berättade om 20-åriga Haley som blev offer för 4chan och beskrev bråket mellan Gawker och Reddit. Även den mystiska historien om mannen som blev tevespelsförföljd av trädgårdstomtar hanns med.

Under rubriken “Nätet då och nu” fick jag möjlighet att intervjua alla möjliga spännande nätlegender. Till exempel David Firth, mannen bakom Salad Fingers, skaparna av klassikerfilmen Ansiktsburk och snubben bakom filmen som sedan fick namnet Techno Viking. Samtal med de som blev besvikna över att världen inte gick under i december förra året hängde med av bara farten. För att inte tala om monsteravhandlingen om Weird Twitter, den kanske längsta texten om det minsta fenomenet jag någonsin skrivit. Vilket leder oss till…

 I dag.

För, tja, det är väl det. Eller nej, det är det inte. Mycket annat som jag tycker jag gjort bra finns att prata om, men här är affischnamnen så att säga. Som frilans har jag också beskrivit den gemensamma ensamhet jag ser i ett vrak respektive i Voyager 1 (ursp.publ. i Miss World),  Youtube-fenomenet Reply Girls (ursp.publ. i Medierna i P1), en löpande bevakning av vad som händer på nätet för SR-bloggen Medieormen samt ett och annat inhopp i P3-programmet Morgonpasset.

Framtiden håller mycket roligt bakom ryggen. Jag hoppas få möjlighet att genomföra det mesta av de planer som just nu formas. Förhoppningsvis finns möjligheten att nästa år göra en liknande sammanfattning då.

Det är bara att börja jobba för att den ska bli av.

Förr fanns det en blogg som hette Urlesque. Den drevs av de mest fingertoppskänsliga skribenterna som fanns inom nätkultur, och läste du den visste du allt det du behövde om vad som hände bakom Facebook, Twitter och ryggarna på alla självtillräckligt initierade sociala media-experter och det de trodde sig veta om internet. Fanns och fanns förresten, den ligger fortfarande kvar på sin domän, som en tyst påminnelse om vad vi gått miste om. I och med att den köptes upp av The Huffington Post har den nämligen stagnerat och gått till att bli en sorts ”roliga youtubeklipp”-blogg, helt utan den sardoniska ironi och de breda penseldrag de så väl behärskade.

Men jag vet inte. Egentligen ska jag väl vara tacksam för att Urlesque tackade för sig, sålde ut sig till de breda massornas intressen och släppte den nördigare nätkulturnischen de förut hade.

För jag skriver om internet. Jag skriver om nätkultur. Jag skriver om alla de tusentals underliga, fantastiska och sorgliga livsöden som uttrycks i och med memes, virals och subkulturella utsvävningar långt bortom rimlighetens gränser. Jag skriver bara om nätets vardagsrum, Facebook, Twitter, platserna där alla känner sig hemma och trygga, ifall något underligt uppenbarar sig där. Jag vill skriva om isbergets bas, de mörka konstiga skafferierna och garderoberna som 4chan, Reddit och Flashback utgör. ”Näthat”. ”Troll”. ”Ondska”. Eller bara missförstånd.

Jag skriver om det här för att det finns där, för att det finns så oerhört många historier som bara längtar efter att berättas där – och för att ingen annan verkar vilja berätta dem. Jag älskar internet. Jag är sedan första gången jag såg ”All your base are belong to us” så jävla fascinerad av hur memes, som ofta är internskämt så underliga att de hade orsakat höjda ögonbryn på den mest subversiva hemmafesten, kan resa världen över bara för att förstås och skrattas åt på samma kompromisslösa sätt överallt.

Jag är också en del i en ung generation som slutat betala för sig. Jag har trots min begränsade erfarenhet av arbete med nätet hört ”affärsmodell” och ”vinstmarginal” till leda, och är med entusiasm gränsande till dumhet beredd att kasta mig in i ett nytt projekt, helt utan vett och sans, för att kanske kraschlanda i en facepalm som skulle göra Fail Blog avundsjuka. Eller för att segla upp i en av nätets höjdpunkter. Nog ärrad är jag nämligen för att veta att det är näst intill omöjligt att på förhand avgöra vad internet kommer älska – det är bara att presentera ens hjärtebarn och hoppas på det bästa.

Sverige idag är ett land av ytlig nätnärvaro. Våra största bloggar handlar om människors vardagar. Våra bästa nätexperter kan sällan ens stava till lolcat. Med mitt brinnande intresse för allt fult, konstigt, nördigt (och i vissa fall moraliskt frånstötande) som nätet trots allas bättre vetande presenterar oss vill jag förändra det. Därför är jag stolt över att vara en av grundarna av Ajour: en nyhetsblogg baserad på en idé om att den bästa förändringen inte är den som diskuteras – det är den som sker. En nyhetsblogg med det bästa gäng skribenter jag vet – människor som kanske inte alltid är journalister, men ändå lyckas skriva bra. En nyhetsblogg som förhoppningsvis ska ge Sverige en ny bild av medier, journalistik, skrivande – och kanske, om även jag lyckas med något, internet.

Med detta blogginlägg säger jag tack och hej för en fin tid till Nyheter24, som jag skrivit för under en period (och säkert kommer fortsätta skriva för, man vet aldrig med frilansare som mig), och välkomnar Ajour ut på banan.

När den civiliserade katten Kisa spelar schack mot sin matte väntar hon sig nog att kunna påbjuda mer motstånd än så här. Och uppenbarligen ligger det till som så att schackspelande katter inte är några vidare goda vinnare… Den här fina lilla filmen är i skrivande stund bara 500 visningar gammal, och verkar vara en del i en serie om den tröjbärande katt-människo-hybriden. Fånig eller ej, receptet med gulliga katter som gör roliga saker på internet har bevisat sig om och om igen som högfungerande på nätet, och jag kan definitivt tänka mig att den här filmen om några veckor kommer ha sexsiffriga tittarsiffror.

[Say OMG]

Att hundar är dåliga lögnare har vi sett sedan innan, men ibland hinner det inte ens gå så långt som till en konfrontation. Här kan brottslingen fångas genom en enkel okulär besiktning av scenen. Bakgrunden i korthet: någon har brutit sig in i garderoben där papperskorgen står, och stökat till något väldigt. Vem är den skyldige – den lilla, eller den stora hunden? Och vad krävs för uppgifter för en fällande dom? Låt se…

Det tog tre dagar, med ungefär 4-5 timmars hårt arbete per dag, men till slut blev Reddit-användaren graulund klar med sin fullkomligt fantastiska rage-serieversion av Queens klassiker “Bohemian Rhapsody“. Dessutom gjorde friend168 en insats och scrollade genom hela serien, synkat med den faktiska låten. Resultatet är underbart:

Men vänta nu, kanske ni säger. Rage comics? Vad sjutton är det? Jo kära vänner, vet ni inte det så har ni faktiskt missat en av de vackraste fenomenen jag sett springa ur internet någonsin. Fortsätt läsa “Det här kommer ni tacka mig för: En introduktion till Rage Comics”

Att Barbie-dockorna har rätt orealistiska midje- och bystmått kommer knappast som en överraskning för någon. Tvärtom, senaste gången något gick så abrupt från att vara älskat av alla till att utgöra den universella klagomuren/skambocken över mänsklighetens låga tolerans var väl när Tyskland föll och lämnade den tidigare solsymbolen svastikan till sitt öde. Nå, en som ville demonstrera Barbiedockans absurda 39-18-33-mått var Hamilton College-studenten Galia Slayen i New York. Hon byggde sin egen lifesize-Barbie, och satte på henne en t-shirt som hon själv använt under sin kamp mot anorexian. Slayen skyller inte sin sjukdom på Barbie, men säger till TODAY.com att hon var en av de miljömässiga faktorerna som fick henne drabbad. “I’m blond and blue-eyed and I figured that was what I was supposed to look like. She was my idol. It impacted the way I looked at myself.”

[The Daily What]

Tipp-Ex har gjort det, Nintendo Wii har gjort det, och nu gör det tequilasmakande ölmärket Desperado det. Att ta över Youtubes visningsfönster och utnyttja det på helt nya sätt är på tillväxande i reklamvärlden. Skillnaden mellan Desperado här och de tidigare kampanjerna, kreativa as they may be, är att den förstnämnde tar det hela ett steg vidare och inkorporerar din Facebook. Det gör att du i denna reklamfilm inte bara har förmånen att få besöka en riktig brakfest – du kan också se bilder och porträtt på dina riktiga vänner ståendes överallt! Och i slutet av reklamfilmen visar en snygg brud eller en snygg dude, beroende på vad du valt i början, att hon eller han taturerat in en bild av din profilbild på Facebook på skuldran! Det blir inte bättre.
Det intressanta med den här formen av reklam är naturligtvis att den bryter förväntningarna totalt. Men kan den, trots sin till ytan större häftighet, konkurrera med en lyckad viral video t.ex. Old Spice?

[Social Times]

Youtubaren thebestvm fick härom veckan ett samtal från ett okänt nummer, som han därmed lät gå till telefonsvararen. När han sen skulle kolla vem det var som ringde upptäckte han att det var en smått berusad gentleman som, eftersom han trodde att han ringde sin flickvän, valde att erkänna sin otrohet med dennes syster. And who can blaim him? Hon hade ju större bröst.

[The Daily What]