Etikett: val

Sverigedemokraterna.se hackad – screenshots och bakgrundsinfo

Så,

Sverigedemokraterna.se och SDkuriren.se hackas, såhär dagen innan valet. Hyperaktuell hack, som enligt många bara gynnar SD:s redan befästa underdogposition. Jag kan hålla med. Men samtidigt är det snyggt gjort – och kul.

Från Flashback får jag veta att texten längst upp, “Seccueh Lusbmadat”, är på “ett fiktionellt språk som kreerades av Square i och med Final Fantasy X. Språket kallas, i avsaknad av en formell beteckning, för Al Bhed och talas av folkslaget med samma namn. Ur lingvistiskt perspektivt är det blott ett substitutionschiffer och syntaktiskt analogt med engelska.”. Genom en enkel dekodningsmatris förstår vi att “Seccueh Lusbmadat” betyder “Mission Complete”.

Texten längst ner, som lyder “Anyway, this cake is great. It’s so delicious and moist. Look at me still talking when there’s Science to do.” kommer från slutet på datorspelet Portal, vilket också bakgrundsmusiken (uppladdad igår på Youtube av en MrJimmieakesson) gör. Bilden som kodats i mitten föreställer en tårta. Enligt hashen längst ner så ligger några som kallar sig ”cats” bakom hacket (och man kan förmoda att de även har med den här sidan att göra).

En bättre vetande anonym kommentator upplyser mig om att texten som står i fönstrets titel, “the cake is a lie”, är nyckeln till kopplingen till Portal. Uttrycket “the cake is a lie”, myntat i spelet, betyder nämligen ungefär “det utlovade priset är bara ett icke-existerande lockbete” – vilket måste tolkas som kritik mot SD och politiken de för.

På Google-cachen av hacket: om man markerar koddelen i mitten, tårtan, så kommer en gömd text fram. Den lyder “Borde inte JÅ få röda ögon på bilder”. Med JÅ avses förmodligen Jimmie Åkesson.

Moderater på häxjakt

De senaste dagarna har dragit in mig i en rätt underlig cirkus, som kan upplevas som rätt festlig, men i grunden känns lite hotfull.

I somras, strax efter hela skandalen med Sven Otto Littorins påstådda sexköp, uppstod på Twitter ett konto som hette just SvenLittorin. Personen bakom kontot påstod sig vara den nyligen avgångna arbetsmarknadsministern, och deklarerade att “då media inte vill ha sanningen försöker jag nå ut här. Svarar bara på frågor kring händelsen.”. En del tvivlade öppet på att det verkligen skulle vara den tidigare moderata riksdagspolitikern bakom kontot, bl.a för att han förmodligen inte skulle stavat sitt eget namn fel (med bindestreck mellan Sven och Otto). Själv ville jag ge honom en chans, för om det nu mot alla odds skulle vara han skulle en lista med svaren han levererade varit guld värd. Jag tog en risk, och torskade. Men äsch. Det var naturligtvis fejk.

Senare visade det sig att jag kände personen bakom fejkkontot, jag berömde personen i fråga för en snygg rick’roll och vi lämnade det där. Men lite senare började Littorin-kontot följa mig. Inget särskilt, tänkte jag om det, och twittrade vidare.

Lite senare skapade någon kontot Leijonborg, och började skojtwittra. Helt vanligt förfarande på twitter – jag anser att man får vänta sig skojfriska typer på internet, och helt enkelt ha överseende med dem om man tröttnar. En som inte höll med mig om det var Judit Burda, “moderat fritidspolitiker i Göteborg”, hon fann driften med den f.d folkpartiledaren fruktansvärd. Hon hotade t.o.m med polisanmälan (på oklara grunder). Detta fann jag lite löjligt, så jag frågade henne en smula raljant hur hon tänkte det skulle fungera? Därifrån föddes visst en livslång antagonism, för….

…häromdagen noterade jag att Twitterkontot all_insane, ett Allianskonto, lagt till mig på en Twitterlista som heter “apa efter”, och går ut på att samla satiriker som låtsas vara kända politiker på Twitter i en lista. Jag frågade varför jag hamnat där, varpå en lustig konversation följde:

Läs nedifrån och upp

Senare märkte jag hur tidigare nämnda Judit Burda och detta konto all_insane börjat diskutera vem jag är, och om jag kan tänkas vara den som härmar politiker på Twitter. I en ganska otrevlig ton, om jag får säga det själv: 1 2 3 4

Slutsatsen är att jag kanske t.o.m är ansvarig för den dekal med Moderaterna-logga och texten “Arbete ger frihet” som cirkulerat på nätet de senaste dagarna.

Jag vet inte, jag tycker bara det är så obehagligt när folk (särskilt anonyma politiska konton) ger sig ut på häxjakt efter något som de själva anser är världens skandal. Särskilt som de väljer helt godtyckligt vilka de ska ge sig på. För ni vet, Judit Burda och All_Insane: jag är helt oskyldig till alla tre konton ni undrar om – och dessutom till Moderataffischen. Jag har ingen som helst aning om någonting kring den, med undantag för att jag råkar känna personen bakom SvenLittorin-kontot.

Men det borde jag inte behöva säga.