Beatrice Ask och facebookarna

“Nu kan man följa Beatrice Ask i hennes vardag!” utropar Moderaterna glatt via sin Twitter. Och ja, den så kraftigt kritiserade justitieministern har skaffat sig en fan page på Facebook. Den är inte helt snygg, t.ex ser profilbilden på henne hyfsat tafflig ut (och kommentaren som en viss Erik Heggestad har lagt på den, “fett! en sån där halsduk har jag också! är jag bög?”, förstärker det intrycket). Dessutom har inte Beatrice Ask själv proklamerat något på sidan, varför folks kommentarer faller rätt planlöst. Ingen konstruktiv diskussion förs – eftersom ingen styrande hand satt igång någon. Ett ganska intetsägande citat om att Sverige ska vara tryggt för alla o.s.v är den enda officiella åsikten som presenteras. Återigen känns det alltså som att någon har skaffat sig social medianärvaro utan att alls tänka igenom målet, syftet och nyttan först.

Det intressanta här är alltså inte Beatrice Asks själva nätvaro, utan det folk väljer att skriva på hennes sida. Och det är desto intressantare. De tidigaste kommentarerna, från oktober 2009, är mest glada konstateranden i stil med “Det är klart att man är ett fan av Beatrice.. Hon är ju cool!!“. Lite udda är visserligen kommentarerna som en Kipkosgei Kibusa lägger (“U hav a new friend kenyan male”), men egentligen är där inget ögonbrynshöjande. Men sen…

På sistone har det knappt kommit in några positiva kommentarer till Beatrice Asks fan page alls. Och ingen finns uppenbarligen där att besvara de negativa. Det skulle inte förvåna mig om kommentarerna raderades och hela sidan togs ned. Detta är hittills bara ett kapitalt misslyckande – snälla Moderater, om ni ska lansera någon som ni VET blivit så tungt sågade av Anonymous: gör det bättre än såhär.

Hur en twittrare på rätt plats och tidpunkt blev världens största

Ashton Kutcher är föremål för många Twitterdiskussioner. Han har i skrivande stund 4,906,015 followers (och ett intressant sätt att förstå vidden av den ständiga aktiviteten på Twitter är att uppdatera fönstret med hans konto. Antalet followers och listor förändras ständigt – i tusental). Om den gode Ashton skulle få för sig att skaka hand med var och en av hans followers skulle han bli klar med den uppgiften nån gång under sommarhalvåret år 2390 e.Kr. Nästan alla som har ett finger med i socala media-spelet har någon gång diskuterat, analyserat eller kapitaliserat på han och hans legendarstatus i kvittertermer – senast av en kreativ grupp elever från Berghs School of Communications som slängde ihop utmärkta projektet Don’t Tell Ashton (där min ödmjuka lilla 361-followersruta finns att skåda en bit inåt från det vänstra hörnet).

Alltså är han, och lär förbli, en het potatis. Många skärskådare ser naturligtvis problem med hans hantering av kvittrandet, som t.ex. Daniel Kjellson som i januari skrevFrågan är väl bara när, efter hur många roliga videoklipp med en äppelpaj som avsändare, som Ashton Kutcher – i alla followers och fans ögon – blir precis som ett av de varumärken han nu fakturerar. När han inte längre är en kul kille i gänget, utan någon med en agenda.“. Själv ser jag inte det affärsmässiga hanterandet av Twitter som ett problem så mycket som själva processen hur en person blir Twitters största. Låt oss se över varför Ashton blev sociala medias konung.

16 januari 2009 skapade Ashton Kutcher sitt Twitterkonto, och klockan tio i åtta på morgonen svensk tid skrev han sitt första bidrag i och med det rätt odramatiska konstaterandet “dropping my first tweet”. 16 april, exakt tre månader senare, vann han över CNN i jakten att bli den första twittraren som nådde en miljon followers (vilket gav honom ett snitt på lite mindre än 11.000 nya followers per dag). Vilka kändisar hade förekommit honom på Twitter då? Redan 2007 började politiker förstå Twitters värde, med Barack Obama i spetsen. Britney Spears reggade ett konto i oktober 2008, men hennes Twitter sköts inte av henne själv, utan någon anställd, varför hennes dragningskraft kan förstås vara mindre. Förklaringen till @aplusk’s framgångar Twitterledes kan alltså vara så lätt att han var den första världsfolkkära kändisen som skapade och skötte sitt Twitterkonto helt själv. En publikdragande utmaning med David & Goliat-karaktär senare krävs det egentligen inte mer än att han blir störst under en period för att det ska hålla i sig. Att följa Twitters största profil blir ett egenmål. Så hur betydelsefullt är det alltså – egentligen?

Det är ju ett obestridligt tungt fakta att Ashton sitter på en kommunikationskanal som med ett knapptryck når snart fem miljoner glada och lättmottagliga konsumenter i alla åldrar världen över. Därmed blir hans målsättning att tjäna pengar på det fullt förståelig – som alla hade gjort i den situationen. Men hur mycket har hans person, hans dragningskraft och karisma egentligen spelat in? Min teori är att det inte har så mycket med något av det att göra. Han hade redan en bred bas med fans, och var någorlunda först bland kändisarna med att utnyttja Twitter på det mest naturliga sättet – alldeles själv. Ashton Kutcher var bara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Därifrån har det varit en självgående maskin som gjort honom till en av världens största megafoner.

Säkerhetshål på Twitter orsakar followerras

Jag och många andra upptäckte vid 18.50-tiden idag måndag något spännande. Ingen av oss hade någon follower. Alls. Alla vi följde hade också försvunnit. Vi var plötsligt ensamma i twuniversum. Det var spännande och nytt, och kanske framför allt jämställt! Äntligen har jag lika många followers som Aston Kutcher, som @bruhnanza utbrast.

Naturligtvis är man lite nyfiken på vad detta kan innebära, och Gizmodo leder in oss på en stig som kan vara intressant. De skrev tidigare idag om en trick som gjorde att vem som helst började följa en. Dead serious. Skribenten John Herrman:

“I have no idea how a hole this large could be left in a service as popular as Twitter, nor do I understand why it hasn’t been shut yet. What I do understand, though, is that Oprah is following me right now, and receiving my DMs. So anyway, here’s how it works:

1. Open the Twitter web interface (I haven’t been able to get it to work in the apps I’ve tried)
2. Tweet “accept username”, as in “accept oprah”
How to Force Anyone to Follow You on  Twitter
3. Wait a few seconds. You may get a server error, but that means it’s worked.
4. Check your followers list
5. !!!”

Förmodligen är nolltalen ett resultat av deras jobb med att rätta till detta absurda säkerhetshål.

Denna månad är f.ö säkerhetshålens månad. Facebook spricker, Twitter spricker… vad kommer härnäst? Wikipedia? Youtube? Wierd.

Edit kl 19.18: Twitter bekräftar att follow-talen är nollställda tills vidare på grund av att de måste fixa en bugg, och på bloggen konstateras också att det är på grund av buggen som Gizmodo skrev om.

Allvarligt säkerhetshål på Facebook avslöjat

Facebook pratar om ökad öppenhet. Deras tolkning verkar bred.

Säkerhetshålet, som upptäcktes av kontakter till den utmärkta teknikbloggen TechCrunch går alltså ut på att man genom enkla grepp kan se andras profiler “inifrån”, helt utan att hacka något eller gissa rätt lösenord. Allt man behövde göra var att på svenska Facebook promenera klickstigen Konto-Profilinformation-Förhandgranska min profil…

Man kommer då till ett fönster där man kan se hur ens egna Facebook ser ut utifrån ens vänners perspektiv. Där gick det alltså att komma åt vännernas chatt, privata meddelanden, vänförfrågningar och notifications. Man kunde till och med ignorera vänförfrågningar!

Det är helt enastående att Facebook, som numer har ansvar för 400 miljoner personers säkerhet, kan brista på det här sättet. Jag har sagt det förut och säger det igen – om en stark konkurrent till Facebook skulle slå igenom på svenska marknaden, då skulle Facebooks marknadsdominans faktiskt kunna rubbas. Iallafall i Sverige.