Lugna veckor löser av hektiska veckor och vice versa, och rätt som det är har en månad gått. Nu är det mars, månaden då jag äntligen får ut den bok jag jobbat på sedan i januari 2016, och innan jag blinkar kommer det vara april och även Under Slussen släpps. Det kunde man ju aldrig tro när man var tonåring, men rätt som det är går tiden verkligen fort. Så även denna vecka, som innehöll två resor utanför Stockholm och en hel del mejlande.
Måndag. Min senaste DN-krönika, om pushnotisernas problem, publicerades. Jag är dock faktiskt lite besviken på att det mest konkreta förslaget jag presenterade inte fått någon respons alls. Jag tycker det är fullständigt orimligt att medieföretag som påstår sig tycka kritik är viktigt inte förser omvärlden med en tydlig, överblickbar samling av alla pushnotiser de publicerar. Om man ska veta hur pushnotispubliceringarna ser ut måste man ha alla nyhetsföretags appar med pushnotiser påslagna, och då blir det för många och ohanterligt att följa flödet. Dessutom kan man inte bekräfta andras påståenden om vad som stått i en pushnotis hos källan. Det här är ett hål i mediernas ansvarstagande för hur de publicerar sig och jag kan inte för mitt liv begripa varför det inte tätats ihop än.
Nå, måndagen var en dag också. Den gick ut på att jag på gjorde en lång intervju med ett UR-program på förmiddagen, och sedan blev jag alltid vissnare över jobbet på eftermiddagen. På vägen hem fick jag ett blodtrycks- eller blodsockerfall som nästan resulterade i att jag svimmade rakt av i Hornstull, men satt och vilade en stund och klarade mig hem sedan. Jag och min fästmö hade ätit på en indisk restaurang dagen innan, och det faktum att vi båda var, eh, märkliga i magen gjorde att vi drog slutsatsen att det var något vi hade ätit som låg bakom våra tillstånd. Det blev inte mycket gjort den eftermiddagen.
Tisdag. Jag var på morgonen tillräckligt rimlig i kroppen för att ta mig iväg till Radiohuset och jobba några timmar med projekt 3. Det såg dramatiskt ut där.
Vad exakt jag gjorde den eftermiddagen minns jag inte, och kan inte direkt hitta några tecken på vad det ska ha varit i mina in- eller utkorgar. Antagligen satt jag och pysslade med grejer i största allmänhet, typ manus till Creepypodden och sådant. Eftersom det här är en vecka då Donald Trump betett sig lite extra spännande i princip konstant – enligt den gängse teorin på grund av att han slutat äta hamburgare – kan det säkert också ha fångat min uppmärksamhet.
Onsdag. Jag flög vid niotiden upp till Örnsköldsvik på ett flygplan som sedan åkte vidare till Gällivare, vilket kändes som att åka på en flygande buss. Hur kontrollerar man att man inte följer med till Gällivare om man bara har köpt en biljett till Örnsköldsvik, liksom? Det kändes väldigt enkelt att bara sitta kvar där.
Nå, väl framme blev jag i alla fall upphämtad av en taxi och körd till en sorts ungdomsaktivitetscentrum som heter Sliperiet, där ett evenemang som hette Ungdomsforum ägde rum. Samtliga partier hade skickat dit folk, som stod och pratade med ungdomarna, och avslutningsnumret var min källkritiksföreläsning. Som gick ganska bra och var mycket rolig att framföra!
Därefter åt jag en liten paj till lunch, satt och pysslade lite med smått och gott tills min taxi kom och jag åkte till flygplatsen igen. Vips var jag hemma, och åkte till en restaurang för att äta mängder av mat med en kompis. Det var storartat.
Torsdag. Första torsdagen i mars innebar flera roliga åtaganden. För det första gick jag över Västerbron bort till Riksarkivet, för att få en tämligen unik guidad tur av ställföreträdande riksarkivarie Anna Karin Hermodsson. Vi åkte ner ett gäng våningar i berget, där en byggnad lite utformad som en pinne i handen på en stjärngosse gömmer sig, byggd under kalla kriget för att kunna stå ut med atombombning. Dit ner får man egentligen som utomstående inte komma, men på Riksarkivets officiella 400-årsfirande i april ska jag få den stora äran att hålla ett tal, och då ville de ge mig möjligheten att känna lite på arkivet för att få bättre koll på vad det är vi firar. Man hinner såklart inte se allt man det finns 80 hyllmil att välja på, men vi hann med såväl näpsiga medborgares brev till statsrådet Ulla Lindström, som inte ville niga när drottning Elizabeth II kom på besök 1956…
…skadade flera hundra år gamal jordeböcker…
…bokföring från 1500-talet som, på initiativ av Gustav Vasa, slagits in i mycket äldre papper utrivna ur kyrklig litteratur (vilket paradoxalt nog anses ha bidragit till att sådan litteratur i högre grad faktiskt bevarats)…
…och några av dem många, många brev som skickades till Axel Oxenstierna, här adresseringen på ett från 1650-talet:
Det var en fantastisk rundtur!
Innan lunch hann jag med att åka till Metro och medverka till att utse vilka som ska få motta Viralgranskarens källkritikspris Det gyllene förstoringsglaset för i år, och sedan avslutade jag rundturen genom att banda nästa avsnitt av Creepypodden med Ludvig. Resten av arbetsdagen tycks enligt min utkorg ha gått ut på att skicka mejl.
Fredag. Efter en arla tågtur till Jönköping stod jag vid klockan 12 redo att framföra en källkritiksföreläsning på evenemanget Demokratisoppa, för en frivilligt ditkommen grupp vuxna och en kanske lite mer ditkommenderad grupp gymnasieelever. Jag hoppas båda grupperna hade det lika roligt som jag! Sedan åkte jag hem, och såg politiska reportrar på tågstationen av samma skäl som jag såg farbröder i KD-jackor på tågstationen när jag kom: partiet hade samma dag sina kommundagar i Jönköping.
Sedan dök senaste delen av mediebudorden, om namnpubliceringar och hur de fungerar och ibland inte fungerar, upp. Man lyssnar på samtalet här och läser tipsen här:
Och sålunda var denna vecka.
