Ibland känns det att man inte är någon tonåring längre. Förut var det en del i min självbild att jag inte så ofta blir sjuk, men det måste justeras ju mer tiden går. Knappt har jag tillfrisknat från en släng av något som måste ha varit en matförgiftning så insjuknar jag i en klassisk förkylning: det började med en svullen smärta i halsen på tåget i tisdags, och briserade i fullständig snorighet dagen därpå. Genom slasket som återstår när snön faktiskt äntligen smälter bort här i Stockholm vandrar jag och snyter mig, och räknar tillfällen att jogga jag går miste om. Hopplöst. Men jobba har jag åtminstone kunnat göra.
Måndag. På natten kom Creepypodden ut med sitt senaste avsnitt, om föräldraskap och sådant man fruktar då, och stora delar av förmiddagen fick jag lägga på att hantera de faktiskt hundratals frågor som strömmade in från lyssnare eftersom vi av misstag råkat publicera förra avsnittet igen under det nya avsnittets rubrik. Lite kinkigt, men jag hoppas att de flesta lyssnare kunde lyssna vid lunch när problemet hade lösts. Jag gick på Friskis över lunch – det sista träningstillfället innan förkylningen tog över – och satt mig vid trerycket på tåget till Karlstad. På tåget snackade jag med folk inblandade i projekt 3, som frustrerande nog inte riktigt kommit ur startgroparna än eftersom vi inte hittat rätt anslag, och pysslade med annat smått och gott. Väl framme fick jag en middag på hotellet och åt den – innan jag panikskrev en krönika till en uppdragsgivare jag helt hade glömt bort, pinsamt nog – tillsammans med en trevlig PR-konsult som skulle föreläsa på samma evenemang som jag dagen efter, nämligen…
Tisdag. …Kommunikatörsdagen på Karlstads universitet! Under mycket välorganiserade omständigheter har där en studentgrupp satt ihop en konferensdag med föreläsare om allt möjligt, denna gång det nya mediesamhället. Utöver mig själv och PR-konsulten jag åt middag med var sådana som Jesper Strömbäck, Alex Schulman och Linda Hörnfeldt där, och den sistnämnda skrev mycket fina saker om min presentation på sin blogg och Twitter:
Fantastiskt hur @kwasbeb lyckas få publiken att asgarva under en föreläsning om källkritik. Jag bugar! #kommunikatörsdagen pic.twitter.com/hlR8NXIHbr
— Linda Hörnfeldt (@lindahornfeldt) March 6, 2018
Med på plats var även en reporter från Värmlands Folkblad, som dagen efter publicerade en liten writeup om min föreläsning.
Efter föreläsningen åkte tåget hem igen tämligen omedelbart, som jag utnyttjade till att sätta ihop den dragning jag skulle hålla dagen efter, blogga om Creepypoddens senaste avsnitt och pyssla vidare med projekt 3. Innan dagen var slut glädde jag mig åt att de pris jag, IIS och Metro delar ut i anslutning till Källkritikens dag, “Det gyllene förstoringsglaset”, offentliggjorts – synnerligen prisvärda mottagare både Martin Törnros och Matilda Gustavsson.
Onsdag. Ganska tidigt på morgonen gick tåget igen, där jag researchade vidare för projekt 3, hade några telefonsamtal – bland annat ett med studenter på Södertörn som ska skriva om hur Viralgranskaren började. Innan lunch var jag framme i Lund, där jag skulle hålla en lite speciell föreläsning. Jag var inbjuden av medie- och kommunikationsfakulteten att prata om min syn på muntlighet i text i sociala medier, ett forskningsfält i vardande som av Mia-Maria Hammerlin på Lunds universitet kallas “konversationer”. Det blev en lång och rätt spretig berättelse om allt från spökhistorier till förtal och däremellan en del internethumor, som jag hade mycket nöje av att få framföra. Därefter satt jag och pratade med några av fakultetens forskare och kände på alla sätt att det var ett samtal som gärna hade fått fortgå längre. Så här presenterades min föreläsning:
Förhoppningen är nu att detta samtal ska fortsätta på något sätt även framöver. En annan rolig sak med onsdagen var att jag upptäckte att Sifo släppt en ny undersökning av Sveriges poddlyssnande – och Creepypodden fortsätter hamna högt upp på listan.
Sifo har släppt Orvesto Konsument 2017:3, utförd september-december 2017. Creepypodden är alltjämt femte störst med 124 000 lyssnare i veckan, upp från 117 000 förra omgången.
Som alltid: sjukt, fantastiskt, och gränslöst hedrande att folk vill lyssna. Tack. pic.twitter.com/pWM5w4bUTq
— Jack Werner (@kwasbeb) March 7, 2018
Torsdag. Jag åkte iväg till Tredje statsmakten för att banda veckan Mediebudord, som publicerades nu i och med helgens avsnitt. Denna vecka handlar det om när tidningarna inte skriver om den där storyn alla snackar om:
Vi bandade sent på eftermiddagen, och övriga tiden gick i stort ut på att pyssla med och prata om projekt 3 som till synes tagit stor del av arbetstiden denna vecka. Men jag hann också sätta ihop den lite speciella föreläsning jag ska hålla på Källkritikens dag den 13 mars, som ni ju kommer kunna följa via Facebook och Metro. En teaser: jag kommer med hjälp av ett bevingat Zlatancitat visa hur man kan försöka ta reda på sanningen på nätet.
Fredag. Återigen en tågresa, denna gång till Göteborg. På tåget fortsatte projekt 3-arbetet, vid datorn och på telefon, och när jag kom fram promenerade jag över till Ullevi Konferens där LO hade en superkurs om sociala medier. Och jag tror föreläsningen gick helt okej!
Har suttit på seminarium sen imorse. Nu kör @kwasbeb sista passet, vilket borde vara en utmaning en fredageftermiddag, men vi i publiken har inte varit så alerta på hela dagen.
— Alfaponny (@kastrullis) March 9, 2018
Avslutar eftermiddagen med @kwasbeb som föreläser om källkritik. Massa kunskap, egna insikter och smarta uppmaningar. Plus galet roligt. Svårt att föreställa mej bättre avslutning på arbetsveckan!
— Cecilia Dalman Eek (@dalmaneek) March 9, 2018
Tittar på föreläsning med @kwasbeb
Källkritik blev plötsligt jävligt roligt. pic.twitter.com/OxKzWdDOfo
— Simon Andersson (@simonandersso_n) March 9, 2018
Jag – som tycker om att stå på scen och berätta om varför jag gillar att följa de historier vi sprider på sociala medier – säger det nog inte tillräckligt ofta, men jag är verkligen så väldigt lycklig över att även publiken ofta verkar tycka om det. Det är en sådan outsäglig lyx att få jobba med det.
På tågresan hem läste jag mest mejl till Creepypodden. Det mest anmärkningsvärda med resan var kanske att jag såg Paolo Roberto lyssna på “Dekonstruktiv kritik” via Youtube, och skrev en liten grej om det i en Facebookchatt jag har med några kompisar. Sekunden efter upptäckte jag att jag, som någon sorts jävla pajas, hade suttit på en Malteser större delen av tågresan. Om du inte kan identifiera den största fåntratten i din omgivning är risken alltid stor att det är du själv.
Och sålunda förlöpte denna vecka.
Bild: Bengt Forsling på Twitter.
