Internets största mysterier tar aldrig slut eller Ett farväl och ett hej

Nätet är en så oerhört vidsträckt plats. Tusen blogginlägg skulle inte kunna täcka allt som försiggår där. Subkulturerna har aldrig varit så gömda och så nischade, den breda massans intresse och vilja har aldrig varit så tydlig och konkret. Enorma saker händer dagligen utan att någon av oss inser det. Opinioner skapas, byten nedläggs, brott begås, hemsidor föds, genidrag dras och detta samtidigt som miljontals helt vanliga människor dessutom bara fördriver dagarna. Någonstans här bottnar min fascination inför Internet – det går inte att bruka i någons namn, inte att ladda i gevär. Det är ett hav av information, där varje atom återfinns överallt och ändå ingenstans. Det är förmodligen det närmaste en gud i den ursprunliga, naturreligiösa meningen, vi någonsin kommit på riktigt: ett allestädes närvarande högre medvetande, sprunget ur massornas intelligens. Ett allseende öga.

De senaste två veckorna har jag i en bloggserie som hette Internets största mysterier försökt berätta om några av nätets alla gåtor. Men mitt löjliga försök går att likna med den fascinerande historien om Hubble Ultra-Deep Field. Så heter fotot som uppkom då Hubbleteleskopet fokuserade sin kamera mot ett helt kolsvart område i skyn, en pytteliten punkt som motsvarar en tretton-miljontedel av hela stjärnhimlen. Under fyra månader lät Hubbleteleskopet allt ljus som kom därifrån strömma in i kameran, och resultatet blev magiskt. Ett enormt foto med några av de absolut äldsta, och mest avlägsna galaxer vi nånsin sett kom med, somliga så gamla att de när de utstrålade det ljus vi idag ser bara var några miljoner år yngre än Big Bang själv. Och så är det med internet, om än i en något mindre skala: ju mer vi fokuserar på en punkt, ju längre vi stirrar på ett fenomen, desto tydligare framstår alla hundratals detaljer, var och en värd en doktorsavhandling i sig. Desto tydligare inser man hur stor helheten är, och hur omöjligt det är att förstå allt. Allt går att förstora och analysera. Allt är en berättelse som bara väntar på att berättas.

Jag har berättat om ruskigt läskiga youtubefilmer, oändligt hatade ensamma människor och twittrarna från helvetet. Jag har skrivit om mord på fanforum, enorma hemliga delar av internet och voyeuristiska troll. Jag har gjort mitt absolut bästa för att inviga de som känner sig otrygga inför nätet, men samtidigt för att underhålla rutinerade surfrävar. Jag har gjort mitt bästa, jag har haft jävligt roligt, och dessutom har jag fått oerhört mycket uppskattning tillbaka. För det är jag överlycklig. Att ni delar mitt nördiga intresse för detta samtidigt så smala och konstiga intresse är fantastiskt – det tillåter mig att fortsätta. Jag är skyldig er alla som läst inläggen de senaste veckorna ett enormt tack för ni har hjälpt mig att uppleva en dröm. En dröm som bara börjar.

Idag öppnar min nya blogg hos Nyheter24, och där är meningen att jag nästan uteslutande ska skriva om sånt här. Jag ska bli ert Hubbleteleskop i cyberrymden. Det är självklart med viss sorg jag lämnar Kwasbeb.se bakom mig. Den kommer inte att dö, men kanske bli lite tråkigare. Där kommer jag skriva om sånt jag inte är lika bra (läs ”nördig”) på. Men framtiden är ljus och jag får äntligen en subventionerad plats att berätta om den mest flexibla och snabbrörliga kulturen som just nu finns på denna jord: nätkulturen. I ordets rätta mening en kultur som befinner sig under en ständigt pågående revolution. Följ med och låt mig berätta.