https://twitter.com/terrahvitorino/status/899868047514546176
Denna skrämmande historia spridde hundratals personer vidare på Twitter i augusti 2017. Shoppingcentret i Kalifornien där det hela skulle ha utspelat sig heter egentligen Vintage Faire Mall men är bekant för de lokala läsarna som Modesto Mall . Att det är meningen att läsaren – särskilt om hon råkar vara en ung tjej – ska hörsamma historiens sedelärande funktion är uppenbart. Både Christina Marie, som publicerade berättelsen på Facebook, och signaturen T, som spred den vidare på Twitter, avslutar sina inlägg med varnande formuleringar. “Galet! Var vaksamma”, skriver Christina. T ber sina följare att sprida den och suckar att “världen håller på att bli löjligt läskig.”
Läskig har emellertid världen alltid varit, åtminstone om det är den här sortens berättelser som är orsaken. Christinas historia får den som har läst Bengt af Klintbergs Råttan i pizzan att le igenkännande. Vi slår upp sidan 60 och läser vandringssägnen “Sprutan på tunnelbanan”:
Min moster och två väninnor till henne skulle åka tunnelbana till en bridgekväll. Det var rätt mycket folk i vagnen, så bara två av dem fick plats bredvid varandra. En tredje satte sig några bänkar längre bort.
När de närmade sej stationen där de skulle gå av, gick min moster och väninnan som suttit bredvid henne bort till den andra. Då satt hon där med glasartad blick, utan styrsel i kroppen, hon var alldeles borta. De tog tag i henne och försökte ruska liv i henne. Då säger en helt främmande man som sitter bredvid henne:
– Bry er inte om henne, hon reser i mitt sällskap. Hon har blivit dålig, men jag ska ta hand om henne.
– Hon reser inte alls i ert sällskap! protesterade de.
Just då stannade tunnelbanetåget, och mannen försvann ut i folkvimlet. De lyckades släpa ut sin medvetslösa väninna och få in henne i en taxi, och sedan åkte de till ett sjukhus. Där fann läkaren ett märke efter spruta i väninnans lår.
Det här är sant, min moster var ju själv med om det.
I denna historia, som af Klintberg skriver att fick höra av en väninna till hans svägerska på en middagsbjudning i februari 1974, är förvisso scenen en annan – tunnelbanan i Stockholm istället för ett shoppingcenter i Kalifornien – och förövaren är en man istället två kvinnor, men dialogen mellan offrets vänner och kidnapparen är i båda berättelserna så snarlika att släktskapet blir uppenbart. I Råttan i pizzan, som af Klintberg gav ut 1986, pekar han på historien som den vanligast förekommande om Stockholms tunnelbana och kopplar den till liknande historier om métron i Paris som cirkulerat redan på 30-talet. Men han associerar också till en annan amerikansk berättelse som han hört en amerikansk 27-årig kvinna berätta 1981, som är i det närmaste identisk. Mor och dotter är på shoppingcentrum, dotter går på toaletten men bärs snart ut av två kvinnor. Mamman undrar vad de gör, den ena kvinnan säger att det är hennes dotter och att hon blivit sjuk, och när mamman ställer till med en scen flyr kvinnorna. “De har bedövat flickan med kloroform med avsikten att föra henne till ett liv som prostituerad i New York”, avslutar af Klintberg den versionen.
Den moderna vandringssägensencyklopedin Snopes.com har också ett exempel på denna berättelse, då med Westfield Mall i Toledo, Ohio, som skådeplats. Där var det två män som skulle ha stått för kidnappningsförsöket, och lokaltidningen The Toledo Blade blev hösten 2010 nedringda av oroliga läsare som hade hört talas om händelsen och ville veta om den var sann. En viktig skillnad mellan detta exempel på en kidnappningslegend och den historia vi hittat ovan är emellertid att männen som försökte kidnappa flickan i Toledo också hade klippt av hennes hår i ett försök att göra henne oigenkännlig. Ingreppet gör historien möjlig att koppla till ett rykte som dykt upp i Sverige flera gånger de senaste åren, om ett nyöppnat Ikea i Malmö. Den gången handlade den om ett litet barn, enligt det exempel som skickades runt i ett mejl mellan människor i Skåne i december 2009.
Jag vill berätta om en fruktansvärd händelse som inträffade för 2 veckor sedan på nya IKEA i Malmö. Min syster Linas bekanta var på besök i Malmö och åkte till nya Ikea för att handla. Paret hade med sig sin 3-åriga dotter och gick och strosade ibland alla nyfikna premiärkunder. Dottern är ingen busig liten tjej som brukar vara stökig och springa iväg, utan håller sig ofta i närheten av sina föräldrar.
Men, helt plötsligt var dottern borta och föräldrarna blev helt förskräckta….efter att ha lagt ner en liten stund på att själva leta runt i varuhuset, bestämde föräldrarna sig för att gå till informationen. Informationen på IKEA agerade snabbt och stängde alla entréer för in och utpasserande och hela Ikea genomsöktes.
Efter 1,5 timme fann dom flickan….drogad, rakad (tjejen hade långt hår) och med pojkkläder sittande på golvet på en toalett. Det härjar alltså ligor som kidnappar barn, ja…även i sverige. Ligorna kanske för ut barnet ur landet och säljer dem eller tvingar dem Till prostitution eller tar hand om dem och utnyttjar dem och därefter gör sig av med dem.
Detta hör man inte mycket om! Varför skriver inte tidningen om det? Varför varnas inte folk?
Historien avslutas med en för dessa berättelser traditionell arg kommentar om att den blivit nedtystad, och påminner på många sätt om de berättelser som skapade oro i USA på 60-talet, om småpojkar som angripits på offentliga toaletter (läs gärna mer om dem här). Men upplägget verkar alltså inte ha blivit mindre potent sedan dess. Versionen ovan tvingade Ikea att publicera ett varningsmeddelande på sin hemsida 2009.
Vad kan vi utläsa av historien från Facebook, och vad vi får och inte får veta? Tja, i likhet med de flesta tidigare versioner är det fortfarande kvinnor, mammor och döttrar, som är offer, vilket pekar ut dem som målgrupp och ger en tydlig signal: hör upp och anpassa ditt beteende, annars kan du råka illa ut. Till och med i den version från 60-talets USA, där en liten pojke drabbas, är det framför allt hans mamma som ges skulden i och med att hon (mot bättre vetande?) lät honom gå på toaletten ensam trots hans unga ålder. Däremot visar den att förövaren inte alltid måste vara en man – här låter det tvärtom som att kidnapparna är två nästan jämnåriga flickor. I motsats till tidigare historier får vi inte heller veta vad kidnapparnas motiv är, utan bara att de försökt röva bort flickan. Till sist kan vi notera att sprutan och den obestämbara drogen som i tidigare versioner förekommit har blivit utbytt mot en sövande sprejflaska förklädd till parfym. Detta är en tydlig parallell till rykten som cirkulerat i södra USA sedan åtminstone millennieskiftet, om överfallsförsök där man använt parfymflaskor med någon sorts knockoutdrog för att slå ut sina offer. Så sent som 2015 har denna variant synts till, då gällande Storbritannien:
Pls if anyone stops U and ask if you’re interested in some perfume and gives u a paper to smell, pls don’t! It’s a new scam, the paper is laced with drugs. You’ll pass out so they can kidnap, rob or do worse things to you. Pls forward to all friends and family..Save a life please. This was received from a Senior police officer this morning. Take note and alert everyone you want to protect. This is not a joke please. Pass on to family and friends. This is from the UK.
Slutligen kan vi fråga oss varför det just är Modesto Mall som hamnat i centrum för detta vårt kidnappningsdrama? Vanligen är det nyöppnade och uppmärksammade köpcentrum som får bli oönskade skådeplatser för denna sorts berättelser, men Modesto Mall öppnade redan 1977. Någon kvalitet som skrämmer dess besökare måste den dock hur som helst besitta, för lite research visar att den faktiskt dykt upp i ett annat ryktesspridarsammanhang i våras. En man hängdes då ut med en bild på Facebook, och påstods ha stalkat kvinnor bland annat på just Modesto Mall. Mannen tycktes ha fallit offer för en nervositet som fanns i luften i området efter att 18 personer någon månad dessförinnan arresterats i grannstaden Manteca för trafficking.
Det är kanske, allt sammantaget, helt enkelt inte så konstigt att unga tjejer i Modesto oroar sig för att attackeras med parfymflaskor fulla av droger och kidnappas.
Hejsan Jack!
Med risk för att göra bort mig för en av mina stora idoler inom journalistik, kritiskt granskande och allt som är creepy och ge mig mardrömmar här i världen (speciellt getmannen!) så vill jag någonstans tacka dig! Jag började lyssna på Creepypodden för ett drygt år sedan och fastnade direkt. Har alltid älskat poddformatet och kommer förmodligen alltid att göra. Har dessutom alltid älskat spökhistorier! Efter att jag insåg att “hey, jag gillar denna killens röst, undra vad mer han snackar om” gjorde jag några klick på internet och hittade mer om dig. Du är en jävligt inspirerande person, du är jävligt kompetent och slår alltid huvudet på spiken.
Efter att läst på lite och lyssnat mer på dig som journalist tog jag mod till mig och sökte en journalistutbildning.
Idag hade jag min första föreläsning.
Tack Jack! Du är min storia inspiration! Du är den som fått mig att ta beslut om att jag vill podda och gjort att jag lagt ner tid på att faktiskt utveckla ett koncept och ett format jag tror på och du fick mig att klicka i “ansök”, för du är så jävla grym!
Tack för allt du inte hade någon aning om att du gjort!
Med vänlig hälsning,
Sanna 21 år.