Sverigedemokrater. Så många infallsvinklar, så lite tid. Eftersom att den senaste gången en så stor samling utskällda människor hamnat i maktposition var när ”livsstilsbloggare” blev ett uttryck i vars man mun har dissar mot SD sedan de i september förra året kom in i riksdagen varit närmast att betrakta som en nationalsport (och där måste man väl tillägga ”the laugh’s on you” åt filmjölksnationalisterna i partiet i fråga själva). Det har ifrågasatts åt höger och åt vänster och upp och ner, och knappt en dag går utan att ett grävande reportage om någon blekfet skånsk SD-kommunfullmäktiges bakgrund inom våldsporrsorganisationen ”Negerkross” rullas upp i dagspressen. Och solen har sin gång.
Det enda frågetecknet som egentligen finns kvar att medelst hårda nypor räta ut är det som jag nedan tänker ta upp. Sverigedemokraternas komplicerade relation till sociala medier. För om det är någonting vi sett bevis på det senaste halvåret är det att Facebook, bloggar och Twitter har samma inverkan på våra kära folkhemsbevarare som uppföljare har på klassiska 80-talsfilmer: det lockar det absolut värsta ur dem.
För att citera mig själv så kan man säga att det är som en person anklagad för seriemord som i förhören blånekar och klarar sig undan på grund av bevisbrist, men sen hemma framför datorn uppdaterar sin öppna Facebooksida med ”Höhöhö snuten såg lika snopna ut som de sju hororna jag mördade!!”. Tänk er själva: Sverigedemokraterna går runt hela dagen och intervjuas av citatglada skjutjärnsjournalister, bemöter förundrade medborgare och håller rumsrena föredrag i riksdagen. Men ändå ser SD:s offentliga korkade uttalanden-CV ungefär ut som vilket som helst annat partis. Så många möjligheter att säga dumheter – och ändå så förhållandevis få dumheter sagda! För att vara ett parti sprunget ur vit makt-kulturen (vars medlemmars sammanlagda IQ motsvarar en genomsnittlig medelsvensk jordbävnings värde på richterskalan), mestadels utgjort av skåningar (vars medberoende nära anhörig-relation till världens mest konstant berusade land verkar ha åstadkommit en passiv intellektuell söndersupenhet) är det förbluffande hur få idiotier de slänger ur sig.
Men sedan kommer de hem, pustar ut efter en lång dag av retorik signerad Flashbacks mest subtila medlem, tar av sig kavajen och slår sig ner framför hemdatorn med en kall mellanöl. Det är då motsvarigheten till Flashbackmedlemmen ”najs_vit_killeSTORKUK93” släpps fram.
En blogg där någon påpekar att ”massinvandringen kostar Sverige massor av pengar”? Kommentera ”JA O DESSUTOM VÅLTAR BLATTEAPORNA VÅRA RENA VITA FLICKOR HELA DAGARNA!!!”. Naturligtvis under eget namn, helt ärligt och vitt. Denna åsikt står den google-lätthittade sverigedemokratiska fullmäktigeledamoten Sven Svenskson för, yes box. Check. Har någon av dina Facebookvänner uppdaterat sin status med ”Vad blir det om man slänger ut 60 negrer från ett flygplan? Natt”? Fort, klicka like och kommentera ”DEN VAR BRA NEGRER ÄR SVARTA OCH DET ÄR NATTEN MED MÖHÖHÖ”! Få se, gjorde du det från ditt eget konto eller trollkontot du brukar använda för att friend-requesta snygga brudar för att få se deras fotoalbum i sin helhet? Ditt eget konto? Bra! Du vill ju ståta med ditt snabba intellekt och goda sinne för humor! Sitter och du och bara skakar av lust att kommentera den senaste humanitära katastrofen i tredje världen med en spefull smiley? Kör hårt, Twitter ligger vidöppet inför dig och bara vibrerar av längtan efter din långa, hårda, ådriga rasgeneralisering.
Ja, ni förstår. The list goes on and on. Vad är det som händer framför dessa datorer? Vad är det för sanningsserum som lurar i sverigedemokraternas datorrum landet runt? Det kan inte gärna längre vara att de tror att Facebook och hennes systrar är några särdeles anonyma slutna rum, där bara de närmsta polarna ser vilket fuffens man har för sig. Det kan visserligen förhålla sig som så att de tror att Sverige redan är så överfullt av kolsvarta invällingar att det ändå inte finns någon kvar som förstår hederlig gammal svenska, men ett besök i vilken välbärgad innerstadsbebyggelse som helst bör ta även den hårdaste invandringseskatologen ur den villfarelsen. Att de tror att de är anonyma när de häver ur sig sina mörka besvärjelser kan man också avfärda – många gånger är undergångspredikningarna tvärtom kärleksfullt signerade med alla dubbel- och mellannamn i fråga.
Den enda kvarvarande teorin är att Sverigedemokraterna framför datorn vet. De vet så väl att allt de skriver på sociala medier och på internet omedelbart försvinner ut, ut i den stora världen, och helt oundvikligt snart kommer rasa ner i journalisternas och bloggarnas stora hungriga inkorgar likt små griskultingar ner i varggropen. Trots den vetskapen fortsätter de att skriva ner, och förbanna, och beklaga de främmande ansiktenas imaginärt katastrofala inverkan på Sverige och svenskarna. Och är inte det en ganska försonlig bild? Närmare 7 procent av svenska folket lider så svårt av vanföreställningar och schizofreni att de trots överhängande hot om förlorad karriär och trovärdighet inte kan tygla sig. De måste berätta! De är så arga! Mörkret växer, och bloggarna blir terapeuten som lyssnar och klappar på huvudet: ju mer du släpper fram det, desto bättre kommer det kännas. Kopplar man ihop detta med den rådande jobbristen i vårt avlånga land kan man dra en win-win-slutsats: om fler av våra ungdomar utbildar sig till lyssnande yrken såsom psykologer, terapeuter och kuratorer så kommer dessa lidande själar frälsas. And a good time will be had by all.
Ja sånt där är lite märkligt. Man borde ju inse att man kanske ska ta det lite lugnt med sina mest extrema åsikter när man är en offentlig person, som t.ex. en politiker, men det är som du säger: det finns nåt sanningsserum som de inte kan undvika.
Du tror du är bättre än alla andra. IDIOT!