100 föreläsningar på ett år genomförda. Herregud vad jag har pratat. Hälften kunde vara nog. Nästa år blir det sannolikt färre föreläsningar, men det verkar som att den höga konjunkturen för intresset av petimäterprat om sociala medier fortsätter så åtminstone 50 ska man väl klara av…
Nå – veckorna som gått:
Vecka 48 var bekväm i den meningen att det bara var två-tre dagar på resande fot, och sedan en del tid över att vara hemma och jobba med projekt 2. Men om vi börjar från början så kom Creepypoddens 102:a avsnitt ut, om återvändsgränder och där åtminstone en klassisk creepypasta fanns att höra, natten till måndagen den 26 november. Och apropå podden så har det börjat trilla in fina bilder från lyssnare, som av Spotify fått veta att den varit bland deras mest avlyssnade ljud detta år.
På måndagen åkte jag sedan till Varberg, där en uppdragsgivare från tidigare i år bad mig komma ännu en gång och tala. Föreläsning 97, det. På kvällen satt jag på tåget hem och följde Nasas landning på Mars, med den seismologiska landaren Insight. Tisdagen var en heldag kring SVT-huset, för då spelades min delaktighet i en UR-produktion för 10-12-åringar in. Jag hängde med tre kids hela dagen och blev både häcklad och hyllad, som det brukar vara med den målgruppen. Och apropå UR så släppte de i veckan ett annat program där jag medverkar.
Onsdagen jobbade jag hemma, och sedan åkte jag till Vetlanda. Anlände rätt sent, käkade en middag, läste lite bok, och gick och lade mig. Morgonen därpå hämtades jag för att prata på Njudungsgymnasiet – föreläsning 98 – där jag också varit förut (häromåret). På vägen hem pratade jag med en lärare i dennes podd, vilket man kan höra på här, om man vill:
Det var riktigt skoj och intressant når jag fick Jack Werner på 'tråden' genom #DViSonAir #YouTube Live – trots att videon inte blev någon fullträff precis! Bättre då att lyssna på #podcast-varianten som också finns tillgänglig… https://t.co/GBDd1h6wWo pic.twitter.com/HyFke8Zhrg
— niilo alhovaara (@niiloa) November 30, 2018
Fredagen var mest hemmajobb. Därutöver twittrade jag om luciabråk, och på lördagen skrev jag i DN om varför journalistiken också behöver läkarens vita rock.
Vecka 49 rymde en detalj som var liten men rolig – ett gammalt exemplar av min bok om creepypasta såldes på Tradera för vanvettiga 600 kronor. Det aktualiserar diskussionen om nyupplaga av boken, ett arbete som jag hoppas kunna återuppta snart igen…
Och apropå roliga boksaker: SvD tyckte i en lista över julklappsböcker att min senaste var värd att nämna.
Jaja, nog med bokskryt. Veckan var ganska lik den förra – ett par föreläsningar, några dagar hemma. Började med att vara med en sväng i Studio Ett på måndagseftermiddagen, om luciabråk och sociala medier-rykten. På tisdagen åkte jag rätt tidigt – men inte klockan kvart över sex på morgonen, som först var tanken innan det kunde planeras om – till Göteborg, för att prata inför Unionens medlemmar på Ericsson och Volvo. (Det blir för övrigt mer Unionengig snart, när jag den 10 december åker till Örebro för att prata inför dess medlemmar där.) Föreläsning 99, således.
Visa det här inlägget på Instagram
Onsdagen innebar jobb hemma, bland annat med manus till Creepypoddens avsnitt nummer 103 som kommer bli riktigt bra, och projekt 2 som i dagarna har deadline. Hu. Sedan, på torsdagen, åkte jag till Leksand för att ha två föreläsningar – en för sexor och sjuor, som drabbades lite av det faktum att jag den morgonen faktiskt gått upp klockan 05.15 för att hinna med det pisstidiga tåget som den gången inte gick att undvika och att sexor och sjuor är den kanske mest krävande publik man kan ställa sig framför. Men icke desto mindre var det föreläsning 100, och några timmar därpå följdes det upp av föreläsning 101 på Leksands sparkbank. Den var inför frivilliga vuxna, och det var därmed betydligt lättare. Tack till min gamla kollega från Sveriges Radio, Thorbjörn Carlsson på den egna lokala nyhetsstartupen Siljan News, för att du arrangerade allt så fint och bra!
Höjden av oflyt. Man drar på sig en redig influensa när @kwasbeb är in town OCH på ens jobb. Tur jag kunde följa livesändningen på https://t.co/us98Q3AoKl. Riktigt bra föreläsning. Många skratt! #jagskiteriattdetärfejkdetärfördjälvligtändå pic.twitter.com/A5YRrqqw1t
— Jennie (@holfvan) December 6, 2018
I veckan släppte Stockholms läns museum också de inspelningar med mig med flera som bandades till deras “Fake News”-utställning, som nu finns att lyssna på som podd. Och så skrev jag om hur journalistiken i sina svagaste stunder lägger krokben för sig själv, helt i onödan.
Och så hade jag lite möten och sån skit men ärligt talat, vem bryr sig om det utom jag själv och de jag möttes med? Inga. Vi säger så, va? Hörs om några veckor igen.
Hej Jack!
Först ett stort tack för ditt inspirerande och spännande framträdande på Helsingborgs tingsrätts sammankomst igår. Med ditt uppenbara stora och uppslukande intresse för ämnet framstod du ( i positiv bemärkelse) närmast manisk undet den heltimme som du roade oss. Jag tillhör en generation (är pensionerad domare) som i mycket liten utsträckning eller inte alls producerar mig på, förekommer på eller läser facebook, instagram, twitter eller liknande sociala media. Därför var det intressant att lyssna på och se dig. Jag tänker ganska ofta på vad som driver människor att (jämt) synas på nämnda media. Det finns i vårt samhälle hos många unga ett kolossalt behov att synas och att bli bekräftade, ett behov som kan tillfredsställas genom att vara synlig på facebook m.m. Det var ju inte ämnet för din föreläsning men jag nämner det för att jag är övertygad om denna bakgrund egentligen är tragisk, eftersom nämnda behov säkert har sin grund i en uppväxt med alltför stor frånvaro av vuxna (läs föräldrar). Nu är vi kanske inne på psykologi som du så tydligt uttryckte är en angelägenhet för din hustru. – En pendang till din föreläsning är att Nordegren & Epstein idag tog upp ämnet fakenews.