SVT, visa Carl Sagan’s Cosmos: A Personal Voyage

If you wish to make an apple pie from scratch, you must first invent the universe”.

Efter en lång scen med ett äpple som symboliserar världsrymden och där världsrymden symboliserar ett äpple, där den skivade frukten i slow motion ramlar ner i en ugnsform i ett vaselinsuddigt blått sken och slutligen presenteras för tittaren som den mest metaforiska äppelpaj hon någonsin sett, är det den replik som den amerikanska astronomen, astrofysikern, författaren och kosmologen Carl Sagan använder för att ge oss den slutliga verbala uppercuten. Det är inledningen av avsnitt nio, ”The Lives of the Stars”, av hans TV-serie Cosmos: A Personal Voyage, och Sagan blickar efter att ha levererat denna minst sagt förstenande insikt kvar in i kameran någon halvsekund, som för att försäkra sig om att vi förstått allvaret bakom det retoriska stryptaget. Sedan vänder han sig om mot servitören som just levererat hans symbolpaj, och tackar. Vi vet att framför oss har vi en timme av andlös insikt, av pedagogiska triumfer, lika lågmälda som effektiva, och framför allt av tidlös beundran inför vetenskapen.

Carl Sagan gjorde sitt mästerverk, TV-serien Cosmos: A Personal Voyage, under två år i slutet av 70-talet, för att sedan se den gå upp på TV-kanalen PBS under hösten 1980 och bli USA’s mest sedda serie, ett rekord den höll i 10 år. Den är fortfarande TV-kanalens mest sedda serie någonsin, och den gav upphov till ett pånyttfött intresse för vetenskap i en tid mest präglad av upprustning och outtalade hot. Carl Sagan blev symbolen för breddad syn på tillvaron, en renässansartad syn på populärvetenskap och framför allt en gränslös kärlek till kunskap i allmänhet. Och ingen kunde väl vara lämpligare för den rollen. Sagan är förmodligen den mest pedagogiska person jag någonsin upplevt. Hans rörelsemönster och sätt att prata på är rytmiskt, inlevelsefullt och på något kufiskt men djupt sympatiskt sätt roligt. Det viktigaste och mest unika i hans uppenbarelse är dock att den präglas av viljan att berätta. Och detta med en otrolig passion.

Carl Sagan dog den 20:e december 1996, som för att understryka teodicéproblemet (kan Gud existera som både god och allsmäktig när det finns ondska och lidande i världen?), endast 62 år gammal av en komplicerad form av benmärgscancer. Jag tror inte det finns en enda person vars för tidiga bortgång jag beklagar så ofta. Ni förstår, när Carl Sagan gjorde sin fantastiska TV-serie var det hela med utgångspunkten att det kalla kriget pågick mellan stormakterna, och stressade dess invånare. Cosmos: A Personal Voyages själva kärna var den envisa önskan Sagan hyste att folk skulle släppa den trångsynta idén att krig och konflikter ens var nödvändigt. Istället ville han vi skulle titta utåt, se vår omgivning, inse vår litenhet och med en livsglädje präglad av ödmjukhet använda våra liv till att ha det så trevligt som möjligt istället för att sitta med fingret darrandes ovan den röda knappen. Det må låta löjligt och naivt. Men ingen kan säga emot att det är vettigt. Som Carl själv säger, fem minuter in i det första avsnittet, betitlat ”The Shores of the Cosmic Ocean”:

For the first time, we have the power to decide the fate of our planet and ourselves. This is a time of great danger, but our species is young, and curious, and brave. It shows much promise.

Vilket för oss till dagens läge. En tidsperiod utan det överhängande världskrigshotet, men med många andra orosmoment som tagit dess plats. Vi tampas mot en livsstil som inte är hållbar längre, men som trots det just introducerats till en mängd högproduktiva soon to be i-länder som inget hellre vill än att köra stadsjeep och röka cigaretter. Vi har ett samhälle där jämställdhetsproblemen just upptäckts, där de traditionella rollerna precis börjat skärskådas och diskuteras. Vi har en offentlig debatt som mer och mer präglas av det höga tonläget snarare än den höga kunskapsnivån. Vi har mindre tid för att lära oss saker men samtidigt högre krav på att kunna ställa upp på allt och ständigt vara tillgänglig för att i överhuvudtaget vara sociala och yrkesmässiga alternativ. Min generation, den som är kring 20 år gammal idag, är den som är i störst behov av Carl Sagan någonsin – men som inte ens vet vem han är.

Vi behöver nämligen någon som på ett naturligt sätt berättar för oss om hur världen i allmänhet och allt bortom den i synnerhet ser ut. Vi behöver någon som breddar våra vyer, men spetsar till vår insikt. Vi behöver en person som tar sig tid för att få fram ett ordentligt budskap, en person som inte är rädd för att prata långsamt eftersom han vet att det bara är då vi verkligen förstår. Vi behöver dessutom en person som inte argumenterar för behovet att kvotera in kvinnor i samtalet och historieskrivningen – utan istället på ett högst naturligt sätt bara gör det. Som tar för givet att det förväntas av honom.

I statens sändningstillstånd utfärdat till Sveriges Television för perioden 1 januari 2010 till 31 december 2013 står det att läsa i paragraf 8 att ”SVT ska erbjuda ett mångsidigt programutbud som omfattar allt från det breda anslaget till mer särpräglade programtyper. Hög kvalitet och nyskapande form och innehåll ska utmärka programverksamheten. Programmen ska utformas så att de genom tillgänglighet och mångsidighet tillgodoser skiftande förutsättningar och intressen hos befolkningen i hela landet”.  Dessa kriterier uppfylls av Carl Sagan och hans högaktuella berättelse Cosmos: A Personal Voyage, enligt ovanstående argumentation.

Därför uppmanar jag nu SVT: Visa Cosmos: A Personal Voyage!

Vill du också se Carl Sagan på SVT? Gilla vår Facebook-sida, och dela det här blogginlägget på Twitter, på Facebook eller skriv ut och posta det till din mormor. All hjälp mottages djupt tacksamt!

7 reaktioner på ”SVT, visa Carl Sagan’s Cosmos: A Personal Voyage

  1. Jag har aldrig hållit med om någonting så hårt som jag håller med om detta. Cosmos är mer än bara lättillgänglig folkbildning i vetenskap. Cosmos utbildar oss om de fundamentala villkoren för att vara människa, och uppmanar oss att göra upp med våra mörkaste sidor. Med viss risk för att låta nyfrälst stöder jag ändå detta till 100%.

  2. Självklart finns Cosmos på piratbukten. Det är inte det det hela handlar om. Det är chansen att om SVT skulle visa serien så skulle en bredare publik få ta del av det unika perspektiv som jag tycker Carl Sagan ger en med den här serien. Min mamma tex. (hon skulle aldrig tanka något från PB)

  3. Men kan du inte bränna TV-serien på några DVD:er och ge till din mamma? Man kan troligen även köpa TV-serien på DVD och möjligen låna den på bibliotek. Jag har inget emot att SVT visar Kosmos igen dock. Jag såg TV-serien som liten med Mamma. Det fanns en tid då all fildelning var legal i Sverige och betraktades som privatkopiering. Då passade jag på att lagra ty jag förutsåg att Internets frihetstid skulle upphöra.

    • Det är som sagt inte skribentens moder det här handlar om, det är, för att citera Crap, ”chansen att om SVT skulle visa serien så skulle en bredare publik få ta del av det unika perspektiv” som Sagan har i Cosmos. TV har bredare genomslagskraft än Pirate Bay.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *