Oookej

Min iPhone blinkade till och meddelade att någon kontaktade mig på Facebook-chatten. Jag öppnade en ny flik i Chrome och kollade vad saken gällde. Efter att jag svarat ögnade jag snabbt igenom mitt flöde, och fick då syn på… Det här.

Jaha. Någon har betalat pengar för att frågan om vilken “sorts kvinna” jag föredrar ska dyka upp framför min näsa. Av de två alternativ jag erbjuds verkar annonsens copy ha återfunnits i “Fynd! Outnyttjad bilreklamstext, 25% off”-lådan hos reklambyrån. Det här var ju oväntat.

Jag klickade naturligtvis.

Min ursprungliga misstanke, att det var någon reklamkampanj som använde denna märkliga och manschauvinistiska frågeställning bara för att dra chockbesök, visade sig inte stämma. Nä, detta var vad det verkade som. Någon verkar hysa ett till synes icke-vinstdrivande intresse av att få svar på den i särklass oskönaste frågan som ställts i Sverige sedan det slutade vara rumsrent att begära en titt efter stämplar i någons pass.

Som väntat var den diskussion som ägt rum på fan pagen sedan den startades den 21 februari något av det oklaraste som skådats på den här sidan vikingatiden.

Vissa är alldeles särskilt förvirrade.

Och andra leder in i ett mörkt mörkt hål av ensamhet.

(Den som haft tillfälle att överblicka vet att han delar sin dejtprofilsida ganska flitigt, Kjell. Och att han gärna avslutar en bra ego-likad FB-status med ett lakoniskt “Jaja”.)

Nå. Må vara att någon lagt en slant på Facebook-marknadsföring, är detta bara ett centrum för ensamma män? Nja. Klickar man på page-fliken “Welcome”, den med en underlig grå stjärna som ikon, hamnar man på en såndär sida som säger sig ha “bilder på någon du känner”. Och ännu märkligare är det under “Om”-fliken.

“Användbar demografisk och psykografisk information” som ger företag “värdefull kunskap om sina kunder”, det kan ju inte kännas så skoj att ge bort ens om man råkar vara en väldigt ensam sexist i övre medelåldern. En googling på den mailadress som ska tillhöra Michelle Cassely visar dock ett intressant resultat:

Visst sörrni. 10 000-kronorsfrågan som ska hjälpa företag mot sina gubbkunder i framtiden, och i bakgrunden leder besökaren till en suspekt porrsida, har ställts på minst fyra olika språk. De har mellan 10 och 1 000 fans, men bygger alla på samma fråga och upplägg. Och de länkar till antingen ovan nämnda sida eller Dedates.info, en dylikt skum dejtingsida.

Och tja, fusk är det ju, och dessutom jävligt osmakligt och dåligt sådant. Jag vet att folk som jobbar med att skicka spam brukar skriva ihop den så dåligt som möjligt, så bara de dummaste går på bluffen och avsändaren inte behöver ödsla tid på någon som genomskådar dem halvvägs igenom processen. Kanske är det något liknande som händer här. Frågan är bara: måste det vara så deprimerande?