Ni känner väl till Zombo.com? Man kan göra allt där. Det enda som sätter gränser för vad man kan göra är din egen fantasi. Välkommen till Zombo.com.
Nu kan den som klickat på länken och lyssnat igenom hela den brusiga ljudslinga som ackompanjerar några blinkande cirklar i en urgammal animation drista sig att ifrågasätta ovanstående. “Finns det någon sorts knäpp story bakom det här, eller vad?” frågar ni er kanske upprört. Tja, barn, sätt er ner på fårfällen och öppna flaskorna med Pucko som ni fått till lördagsmyset för nu är det story-time.
Slut ögonen, öppna dem igen. Flämt! Vem bytte ut din svarta ollonmössa mot en färgglad sjalett, och hur hamnade alla de där Pepsi Max-burkarna i ditt kylskåp? Just det – du befinner dig nu i slutet av 90-talet. Whoopi Goldberg har precis delat ut en Oscar för bästa regi till Stephen Spielberg, men eftersom du tyckte hans film Saving Private Ryan var för lång skejtade du hem till Voxpop i stället. Det har utlovats Limp Bizkit-kavalkad inför kvällen.
Långt borta från din tuggummituggande fritid börjar emellertid ett gäng webbdesigners övertid för kvällen närma sig rent löjliga dimensioner. IT-boomen är i fräs, och de har fått beställningar på ytterligare 500 företagshemsidor inför måndagmorgonen. Var och en är redan värderade till miljonbelopp, så ingen tid finns att spilla – här ska det knackas tangenter. Men plötsligt – ett bakslag. Företaget som beställt hemsidorna har inte gett något som helst annat innehåll än dess förvärvshistoria samt två 140×140-stora bilder på VD:n och hans excentriska katt. Hur ska detta göras spännande? Lugn i stormen. Det finns ett trick som alltid fungerar. Det stavas Flash.
Ja, lösningen på problemet att ingen över 20 egentligen fattade hur internet skulle användas var att sexa upp astrista kartongskjortesajter med hjälp av långa och ofta extremt högtravande introduktionsfilmer, animerade i Macromedias flaggskeppsmjukvara Flash (senare köptes det av Adobe). Men trots att det stod “Welcome” och berättades sagor om hur magiskt företaget i fråga var tyckte färre och färre människor att de imponerade. Ur detta föddes, hösten 1999, Zombo.com.
Det är enligt tidsandan den perfekta hemsidan. Den är nämligen uppbyggd av en enda lång introduktionsfilm, naturligtvis skapad i Flash. Något hissmusiksartat klingar i bakgrunden samtidigt som hänförande löften viskas av en dov mansröst, exempelvis “I can do anything at zombo com” och “The unattainable is unknown at zombocom”. Introduktionsfilmen leder dock inte till någon hemsida. Slutligen dyker en möjlighet att prenumerera på ett nyhetsbrev – “newZletter” – men den visar sig tyvärr inte fungera för tillfället. Nej, Zombo.com är inget mer, och samtidigt inget mindre, än Zombo.com.
Vem som gjort själva sidan är fortfarande okänt. Domänen ägs av sidan 15footstick.com, och på deras FAQ-sida om Zombo.com berättas att ägaren enligt kontraktet måste bevaras anonym ända tills något annat meddelas. Det är dock inget problem för fansen, som med jämna mellanrum ger sidan en boost i trafik. Spelskaparna Bill Roper och Dave Rowntree har båda listat Zombo.com som deras favorithemsida, och enligt Rowntree är det för att den parafraserar nätet självt: “It promises you the earth but delivers a bit of animation with a scratchy soundtrack”. Till och med xkcd, nätets favoritseriestripp, har hyllat Zombo.com i en parodi på Facebook-filmen The Social Network.
Och så enkelt är det. Det är ganska enkelt. Och väldigt internet. Så, välkomna till Zombo.com.
PS. Den som inte vill att historien om Zombo.com ska ta en mörkare vändning bör inte besöka Obmoz.com…
