Presenterar stolt ny bloggserie: Nätets största mysterier

Jag har alltid påverkats starkt av historier från den andra sidan mänsklig uppfattande. Från barndomen, då jag lärde känna min hemstad genom klassikerboken Stockholms Spökhus, via fascination inför TV-serier som Arkiv X, till ett stort och brinnande intresse för vilka möjligheter avsändarfriheten på nätet medför för de som vill skrämma, eller åtminstone sätta myror i huvudet på, sina medmänniskor.

De två första områdena är väl täckta av nördbloggar och intressegrupper, och är dessutom inte så jättesexiga att i överhuvudtaget prata om. Serietecknaren Johan Wanloo berättade nån gång i sin nu avsomnade podcast The Johan Wanloo Show om en fundering han hade kring hur det skulle se ut om en såndär gubbe som inte direkt tror på övernaturligheter, men ändå är fascinerad av dem, ni vet ”höhö ja vem vet om vi fått besök från yttre rymden, man vet ju ändå inte riktigt vad UFO’s är, bla bla bla”, blev våldtagen i rumpan av en alien. Trots den barnsliga vulgohumorn som präglar den fantasin har den faktiskt ett värde: det finns alltför många löjliga farbröder som uppehåller ett hobbyintresse för photoshoppade spökbilder från kyrkogårdar för att ämnet ska få någon egentlig kredabilitet. Bort med dem.

Därför siktar jag inte in mig på det. Jag tänker prata om helt andra saker, nämligen Internets alla olösta små och stora mysterier. För när man tar fram ett världsomspännande nätverk där alla kan få komma till tals, och avsändaransvaret får ta stryk till förmånen för anonymiteten, då har man skapat ungefär världens bästa forum för skumma typer. Och skumma typer har ju visserligen sina nackdelar – men en sak får man ge dem: de kan skapa helt egna små världar av konstiga påhitt.

Nätet är alltså fullt av mer eller mindre fascinerande konstigheter. De är dessutom ofta dåligt täckta av nätbevakarna, som ofta snarare fokuserar på skvaller, Youtubefilmer eller branschnyheter. Att nischen ”på gränsen till övernaturligt” därmed lämnas ledigt till mig är ett faktum jag länge känt på mig kan bli spännande – och nu har jag alltså bestämt mig för att faktiskt göra något av det.

Jag planerar att under en period om två veckor publicera ett större blogginlägg varannan dag, varje gång ett nytt tema under samma paraply. Dessutom kommer jag vid sidan av publicera några länktips i veckan, grejer som inte passat in i de stora inläggen, eller helt enkelt förtjänar ett eget omnämnande.

Schemat ser ut som följer:

• Inlägg ett, “Burn them” eller Varför jag sitter livrädd ensam hemma om nätterna, kommer handla om innovativ storytelling och hur nätet gett spökhistorierna en renässans, t.ex. den 40 avsnitt långa Youtubeserien om en filminspelning som gått hemskt fel då regissören börjat förföljas av en lång man utan ansiktsdrag…
• Inlägg två blir om hur urban legends fått nya fötter tack vare nätet, och bildat något man kan kalla mystiska memes. Har ni till exempel snubblat på den hemsökta tavlan som såldes på Ebay häromåret, vars skitläskiga barnmotiv förstört många människors nattsömn?
• Inlägg tre tar upp Internets dårar, de ensamma galningarna som sitter hemma och lägger ner all sin energi på att twitterförfölja en svensk känd sångerska, eller som i legenden om den vackra kvinnan som förlorade sin skönhet i sviterna efter en hemsk bilolycka, och sedan dess använder sin skrämmande hemsida för att berätta om sitt liv.
• Inlägg fyra blir om de till synes oändliga pusselsidor som fötts i och med internet uppkomst. Är du kanske själv en av de 23 personer som, av över 15 miljoner försökande, klarat av Internets svåraste pussel? I så fall grattis – den sista banan kräver att man ska vara fjärrskådande…
• I inlägg fem berättar jag sedan om några av alla de skrämmande fakta vi fått reda på genom nätet. Visste du t.ex. att inspelningar av monumentala undervattensljud tillhör en av världens olösta gåtor? Eller att ett av världens största massjälvmord spelades in på band, och finns att lyssna på online?
• Inlägg sex kommer beta av alla de slutna sällskap och hemliga föreningar som funnit varandra via nätet, och de små små tecken man ibland kan snubbla på som viskar om deras existens. Som fallet är på nätets största, för vanliga surfare helt gömda del, där seriemördare och pedofiler kan prata öppet om sina tvivelaktiga hobbys…
• Det sjunde och sista inlägget blir mer av ett slutord och reflektion kring var vi är på väg, vilken potential nätet har men också hotet det kan utgöra för den som hamnar fel.

Utöver dessa lite längre inlägg har jag också skrivit om legenden om dödsskriket i funklåten Love Rollercoaster, och om Kimmo Alm, nätets mest hatade svensk.

Första inlägget i serien kommer förmodligen på måndag förmiddag. Men häng med på Twitter och här på bloggen – redan i helgen är det möjligt att de första länkarna dyker upp. Har du egna tips på mystiska hemsidor eller andra spökliga hörn av nätet eller vill du bara diskutera mina tips och tankar är du mer än välkommen att göra det i kommentarsfältet, eller på Twitter, under hashtaggen #nätmyst. Inläggen är tänkt att lämpa sig bäst för läsning kring 2-tiden på natten, ensam. Hoppas ni kommer kallsvettas lika mycket som jag gjort åt de här grejerna. Däri ligger ett stort nöje: känslan av att faktiskt bli skraj på riktigt.