Några ord om Kazoo

Bild lånad av @kakancookiejar

Morgonen och förmiddagen denna muliga lördag har bjudit på insikten att jag under de gångna veckorna inte varit ensam om att störa mig på Kanal 5:s affischerskampanj för andra säsongen av programmet “Partaj”. På affischerna tronar Christine Meltzer i sin rollfigur Kazoo, en parodi på yngre kvinnliga bloggare. Hon är översminkad, poserande och av klippen som används för att locka till programmet att döma totalt ointresserad av sin omvärld. Det är ett populärt sätt att porträttera kvinnliga bloggare, trots att många av dem just nu gör formidabla karriärer som ingen utan skarpsinne och intelligens hade lyckats med.  Kanske är det orättvisa sättet att retas med vår tids största framgångsfenomen ett tecken på en äldre generation som tappar greppet. Kanske är det bara lathet. Hur som helst borgar det för sämre TV-underhållning.

Insikt nummer två var att den kritik jag har mot karaktären Kazoo inte går i linje med den övriga. Jonas Wikström, som verkar ogilla att kvinnliga bloggare i överhuvudtaget tas upp i ett satiriskt sammanhang, skriver ironiskt:

Äntligen dags för lite humor som sparkar nedåt när karaktären Kazoo syns i Kanal 5:s “Partaj” igen med start i morgon. Det är ju fett old school att bara narra överheten. Särskilt barn har klarat sig undan alldeles för länge, det är befriande att någon äntligen vågar håna dem fullt ut. Och då tänker jag förstås särskilt på unga tjejer som bloggar utan att kunna stava (ha-ha-ha-ha) och som är pressade att vara extremt fokuserade på sitt utseende (ha-ha-ha-ha). Vad fånigt att de är så ytliga!

Jag håller som sagt med om att själva karikatyren på bloggarna är helt katastrofal. Människor som Blondinbella, Kenza, Ana “Gina” Dirawi och Foki är egentligen inget annat än klassiska företagare – de har hittat en nisch, beslutsamt tagit över den och i slutändan gjort storverk av ett textverktyg på nätet. Att härma dem som självcentrerade är att sparka in en på tok för öppen och dessutum felvinklad dörr – eftersom det bloggarna säljer är dem själva, sitt eget varumärke, måste de också naturligtvis fokusera på sina egna liv i bloggarna – och att säga att de är dumma är helt enkelt fel. Det krävs inte mer än tio minuters research för att slås av fantastiska insikter och idéer bland bloggarna, som dessutom alla fötts i ett community där genomsnittsåldern är typ 16. Det är egentligen djupt imponerande.

Däremot hade det varit tjänstefel att inte ta upp storbloggarna i ett samtidssatiriskt sammanhang. De har läsarantal som vida överstiger de flesta svenska lokaltidningar, och deras rekommendationer förvandlas snabbt till trender. Ja, ett enkelt sätt att uttrycka det är att de har makt. Ser man det så sparkar inte Partaj längre nedåt – som Jonas Wikström ovan uttrycker det – utan istället uppåt, mot personer som vet och agerar utefter att de med lätthet kan ställa en vanlig läsares liv på ända. När bloggosfären dessutom innehåller personer som Dennis M, Kissie och Jockiboi – som byggt hela sina varumärken på att sprida sjuka ideal, förnedra andra människor och bete sig överjävligt i största allmänhet – är det inte längre makt det handlar om utan en samhällstrend som måste analyseras. Vad betyder det att unga människor idag i överhuvudtaget ser möjligheten att skapa sig en offentlig person i likhet med Hannah Widerstedts? Och hur fungerar varumärkestvätten som Kissie just nu försöker sig på, från skräpig skitsnackare till accepterad entreprenör?  Varför satsar Dennis M just nu hårt på att bli känd enbart genom att hänga ut folk han tycker är fula, och varför reagerar ingen på det? Och sist men verkligen inte minst: varför kan Jockiboi fortfarande omskriva namngivna tjejer som slampor och slynor? Detta måste diskuteras. Och en viktig del av diskussionen är satiren.

Att inte nämna bloggare när man pratar om samtiden är att ge en halv bild av densamma. Det gäller ur såväl det offentliga debatt- som näringslivsperspektivet – och inte minst ur ögonen på en som letar faktorer i ungas vardagsliv. Att den generation som producerar bred underhållning inte i överhuvudtaget fattat vad bloggosfären går ut på och vilka som bebor den är bara att beklaga. Å andra sidan öppnar det för en ny generation som faktiskt vet det.

Öppet brev till Kissies annonsörer

Kära Tele2, Interflora, Webtraffic, Bubbleroom, GratisBio, Netonnet, Kia Motors, Telenor, Adtech, StylesOfSweden och SMSGULD,

I veckan har, som ni säkert vet, den kända bloggaren Alexandra “Kissie” Nilsson varit i medialt blåsväder. När en fyra år gammal Youtubefilm där hon och hennes bror, också han känd bloggare, diskuterar sina planer att marknadsföra ett nynazistiskt parti omskrevs på nyhetssidan Nyheter24 väcktes den skandalomsusade 19-åringens vrede, och ledde till ett ganska anmärkningsvärt telefonsamtal med Nyheter24-reportern Pascal Engman. I detta samtal lyckades Kissie såväl förtala som hota journalisten, vilket hon sedan följde upp med ytterligare ett förtalande blogginlägg med fokus på sagda journalists sexuella läggning. Eftersom nyhetssiten Nyheter24 inte bryr sig mindre om sina yrkesmän och -kvinnor än någon annan respektabel nyhetskanal tog de detta på allvar, och gjorde en polisanmälan av Alexandra “Kissie” Nilsson.

Efter att ni också reagerat på hennes oövertänkta utspel och tagit bort era annonser från Kissies blogg verkade plötsligt ångern drabba henne, och hon tog i ett blogginlägg avstånd från nynazismen och bad Pascal Engman om ursäkt. Nyheter24, som inte ville vara ogina, drog tillbaka sin polisanmälan, och Kissie kände sig lättad – “det är riktigt skönt för det var mest en onödig grejj”, som hon skrev på sin blogg den 24 februari. Hon fortsätter med en skälmsk ton “Jag tog aldrig anmälan seriös, själva ‘bråket’ tog jag mer som ett problem.”. Så anspråkslöst av henne.

Nu, bara några dagar efter att bloggaren varit i sådant blåsväder, verkar hon själv väldigt lugn. Idag skrev hon exempelvis att hon “bokat in alla annonsörer på möte igen, 2 ska upp under veckan redan *pust*“. “Stormen är lixom ‘över’ nu haha!”, konstaterar hon. Jag tänkte höra med er: är stormen alltså över nu?

Alexandra Nilsson, alias Kissie, har under sin bloggkarriär lyckats förolämpa och förnedra en rätt ansenlig mängd personer. T.ex. har hon frånsett Pascal Engman outat minst tre personer sexualiteter mot deras vilja (och dessutom raljant skrivit om homosexualitet i stort), hon har glatt filmat när hon förnedrar hemlösa, hon har, medveten om sin stora läsekrets, aktivt jobbat för att fördöma folk som i hennes ögon är tjocka, fula eller på andra sätt värdelösa. Utöver detta – på ett mer affärsmässigt plan – har hon brutit ett antal avtal med samarbetspartners och upprepade gånger stulit foton utan att skriva upphovsman eller ta ner dem när vederbörande hört av sig. UPDATE: Som sagt…

Jag vet inte om ni, kära företag, håller med Kissie när hon säger att hon ridit ut stormen. Men jag vet att jag inte håller med. Vi pratar här om en person som inte självmant bett om ursäkt en enda gång – om hon inte märkt att det är hennes egna skinn som står på spel. Hon har gång på gång sårat och förolämpat människor, och sällan tagit tillbaka något. Hennes otidsenliga användande av ordet “bög” – som den värsta förolämpningen en normalbegåvad person kan uthärda – ej att förglömma. Hon är kort och gott, oaktat om hon försöker eller borde vara det eller ej, ingen bra förebild och inget bra ansikte utåt.

Jag kan inte ställa krav på hur eller om hon ska blogga, och det gör jag inte heller. Däremot säger jag att jag ogillar hennes respektlösa sätt mot andra människor. Att det förmodligen kommer slå tillbaks mot henne själv en vacker dag är en historia för sig – den dagen, den sorgen. Vad jag kan göra är att informera er, Tele2, Interflora, Webtraffic, Bubbleroom, GratisBio, Netonnet, Kia Motors, Telenor, Adtech, StylesOfSweden och SMSGULD, om att nu strunta i hur dåligt Kissie gång på gång beter sig mot sin omgivning och glatt börja annonsera där igen – det är ett utmärkt bra sätt att visa att ni bara bryr er om klick och pageviews och hjärtligt skiter i vilka sammanhang ni syns i. Och jag lover er – det kommer sätta spår i min bild av er som företag. Min och förmodligen många andras.

Det finns väldigt många bloggare i Sverige som bryr sig om, och respekterar människor. Jag kan ge er många tips om ni vill ha. Men snälla ni, ta inte risken att återigen stå med nedsolkat ansikte utåt – köp inte Kissie i säcken.

Detta inlägg har efter er snälla feedback mailats till samtliga företag som nämns i inledningen. Även företagen SMSGULD och StylesOfSweden, som nu på morgonen lade upp banners på Kissies förstasida, har fått ett varsitt mail. Alla svar och reaktioner jag får från företagen lägger jag upp här.