Min vecka 12: Fysisk bok och Facebookprat

Det är lustigt, hur svag man är för symboler. När oräkneliga timmars arbete man gjort under flera år kokat ner i en bok som plötsligt ligger i ens hand känns det både för stort och för litet på en och samma gång. Man sätter in boken i ens bokhylla, bredvid den andra man har skrivit, och står och tittar en stund på de två mest konkreta uttrycken för ens intresse och gärning som finns. Och så går man på något sätt, i det ögonblicket, vidare. Jag funderar redan på en tredje bok.

Men liten respit ska jag unna mig. Det finns annat att göra också, så även denna vecka.

Måndag. Under natten kom senaste avsnittet av Creepypodden ut, och dess historier tycks till mitt stora nöje ha uppskattats av de flesta lyssnarna. På förmiddagen fortskred ljudboksarbetet med ytterligare tre timmar. Jag har jobbat ganska effektivt, någorlunda van vid att sitta framför en mikrofon och läsa högt ur en text som jag är, och fått inläst drygt en timme och 45 minuter per tretimmarssittning. Det betydde att jag blev klar med ljudboken denna vecka, men efter denna sittning krävdes det ändå två till för att komma hela vägen hem.

På eftermiddagen fick jag till en krönika till DN, om Hanif Balis Twitterstrategi. Under hela den diskussion som följt på Balis tweet om Patrik Oksanens UD-kontakt hade ingen tagit fasta på hur det helt och hållit följt Balis egen strategi, som han själv skissat upp för den som är intresserad. Min egen tes är att den emellertid är byggd för en amerikansk offentlighet, och att den – som så mycket annat amerikanskt vi direktimporterar och applicerar på vår egen debatt – alltså vid något tillfälle skulle stöta på patrull. Texten var inte särskilt kritisk till Bali, åtminstone inte i mina egna ögon, men på grund av att jag inte hann reagera på en lite hård dragning DN gjorde i rubrik- och ingressväg (och att Balis supporters och delar av högern i allmänhet vid det laget hade känslan av att alla och framför allt DN bara ville hacka på Bali i största allmänhet) uppfattades den av många som kritisk. Det var kanske inte tanken, och jag lärde mig något av det.

Tisdag. Jobb i Falun! Jag tog ett morgontåg norrut, ett InterCity-tåg där sätena i första klass var röda och bekväma men det inte fanns något wifi (och en man några säten bort, när han frågade biljettkontrollanten om detta och fått ett nekande svar, gav en sned blick och ett “du skämtar? 2018?” till svar som någon sorts dryg idiot). På tåget jobbade jag lite med projekt 3, sedan kom jag fram och mötte en gammal bekant från Kristinegymnasiet i Falun, Kristina Hagdahl. Hon berättade en rolig sak. När jag var där senast blev jag ju förevisad deras fantastiska gamla bibliotek på vinden, som man kan läsa om i denna Twittertråd. Kortfattat så visade det sig finnas massor av fantastiska böcker och till och med en gammal mumieskalle där uppe.

Skandalen, i mitt tycke, var den jag nämner ovan – att ingen verkade bry sig. Men nu hade det förändrats! En på Uppsala universitet som sett min tweet har visst ansökt om att få göra ett arbete med sakerna på Kristinegymnasiets vind, vilket ju känns jättekul. Håller tummarna för att det blir av!

Själva föreläsningsarbetet var på något som hette Medarbetarforum dit ganska många kommunanställda i Falun kom för att vidareutbilda och inspireras. Jag höll två föreläsningar, en vid lunchtid och en vid middagstid, och den senare blev den mindre besökta men också den bättre, typiskt nog. Så fick jag också nöjet att se mina gamla vän Emanuel Karlsten föreläsa, och äta lunch med Kristina från Kristinegymnasiet och den professionella äventyraren (!) Lena Padukova, som var där för att föreläsa om digital prepping. Kul delar av en bra dag! Hem kom jag vid elvatiden men så kan det gå ibland.

Onsdag. Ganska oanmärkningsvärd dag. En massa projekt 3 på morgonen, eftermiddagen och den sena kvällen, ljudboksinläsning över lunch, och på kvällen dagens stora glädjeämne: releasefest för mina gamla kollegor och vänner Åsa Larsson och Linnéa Jonjons bok Viralgranskarens handbok. Passade på att bygga vidare på en gammal bildserie vi påbörjade när vi vann Stora journalistpriset:

Ser vi ut som tre som precis vunnit Stora journalistpriset?

Ett inlägg delat av Jack Werner (@kwasbeb)

Ser vi ut som tre som just gett ut varsina viralgranskarböcker?

Ett inlägg delat av Jack Werner (@kwasbeb)

Torsdag. På dagen, den sista inspelningen av ljudboken. Efter nästan två timmar hade jag sagt sista ordet och så var det klart. Ljudboken kommer ut i april. Resten av dagen, projekt 3 och manus till det liveavsnitt av Creepypodden jag och Ludvig ska framföra på Fotografiska på lördag.

Sedan hände en kul grej. På onsdagen hade jag fått ett mejl från Bonniers, där det stod helt som om det inte var någon stor grej att min bok kommit. Jag åkte dit, och på torsdagen visade jag det nyfödda barnet för världen.

Välkommen ut i världen, lilla bok! På tisdag den 27 mars kommer den till affärerna. Hoppas ni ska gilla den!

Fredag. På morgonen gjorde jag ett inhopp i SVT Morgonstudion, om Facebook och Cambridge Analytica-härvan som briserat nu i veckan, och på eftermiddagen pratade jag om detsamma i Expressen TV. Resten av dagen gick ut på att läsa Creepypoddenmejl, prata om projekt 3 med andra inblandade och sätta ihop ett manus till nästa veckas reguljära avsnitt.

I och med lördagen var arbetet inte klart, trots att man traditionellt brukar utgå ifrån det – nu på morgonen var jag med i Nyhetsmorgon om Facebook och nu på kvällen blir det Poddfest på fotografiska. Sedan ska jag fan hem och spela tevespel och sova.

2 reaktioner till “Min vecka 12: Fysisk bok och Facebookprat”

  1. Men kul på alla sätt och vis! Tack för fint sällskap och bra föreläsning! Jag återkommer så småningom med biblioteksnytt från Kristinegymnasiet. När det gäller vårt nya bibliotek har bibliotekarien Rose precis köpt in en klassuppsättning av “Ja skiter i att det är fejk…”

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *