Den här veckan har ett av de hittills fyra projekt jag hållit lite hemligt presenterats. Hemlighetsmakeriet känns lite fånigt, för det är ju inte någon kioskvältare, men man vill låta saker man jobbar med gå i uppdragsgivarens gilla gång. Det är alltså projekt 1 som i lördags publicerades av Medierna i P1, nämligen våra Mediebudord. Det är en sex delar lång serie om hur man som nyhetskonsument alls ska kunna förstå medierna, i en tid då de lider av en såväl ekonomisk som existensiell kris. Johan Cedersjö på Medierna intervjuar personer som hamnat i centrum av dessa krisers resultat i både det stora och det lilla, och i studiosamtal pratar vi sedan om de tips jag tagit fram. Serien är, ska nämnas, inte så lite inspirerad av On the Medias Breaking News Consumers Handbook. Den första delen, som gick i helgen, handlar om hur man ska kunna förstå nyheterna i skarpa nyhetslägen och här finns tipslistan jag gjort:
Kom ihåg denna lista, spara den någonstans, och plocka fram den nästa gång det händer något stort och du försöker förstå vad det är. Min förhoppning är att det ska kunna göra situationen lite klarare.
Därutöver har veckan varit präglad av resande och föreläsningar, ungefär enligt följande:
Måndag. På morgonen hade vi ett möte på Skype om projekt 3, där det hade visat sig att vi behövt tänka om lite i hur vi jobbat hittills. Resultatet blev lite tydligare riktlinjer och en ny plan inför veckans arbete, som sedan skulle komma att beröra mig själv ganska lite (mycket på grund av att jag helt enkelt inte riktigt haft tid att tillföra något på den fronten). Samma natt kom avsnitt 81 av Creepypodden ut, och det var äntligen dags för mig att viga ett helt avsnitt åt vandringssägnerna. Lyssnarresponsen har varit lite delad – det blir tydligare och tydligare att poddens lyssnare antingen gillar längre, ambitiösare och mer traditionellt skönlitterära skräckhistorier, eller så gillar de de kortare, mer vardagliga och realistiska berättelserna. Det betyder att det i varje avsnitt är väldigt svårt att tillfredsställa båda grupperna. Men jag fortsätter försöka.
Jag tog en springtur på förmiddagen, och sedan satte jag mig på en buss till Norrtälje där jag hade en föreläsning för drygt 500 gymnasieelever. Den gick bra, tycker jag, och en person från kommunen var där och gjorde en liten intervju i samband med det hela.
På kvällen åkte jag och Linnea och tittade på en tavla vi ville köpa, och sedan lade vi upp en liten bild på våra nyköpta ringar för att förkunna det roliga faktum att vi förlovat oss.
Tisdag. Morgonen innebar ännu ett möte om projekt 3, och sedan en tur till Medierna för att banda det samtal ni hörde i lördags. På kvällen åkte jag till Arlanda och flög sedan upp till Kallax för att vara redo för jobbet onsdagen innebar. Under dagen hann jag svara på lite mejl och skriva en text som jag tillfrågats om, bara för att senare i veckan få besked att det inte var vad uppdragsgivaren hade väntat sig. Nå, så kan det gå.
På kvällen, när jag landat på Kallax, hämtades jag upp av en trevlig tjej som jobbade för min uppdragsgivare och hon körde mig sedan från flygplatsen till Piteå. Bilturen var på sätt och vis fantastisk: vi åkte genom den norrländska natten med vita, tunga träd vid kanterna i -16 grader och såg snön avteckna sig mot mörkret som vita flagor i rymden. Förbi oss på landsväggen sprang vid ett tillfälle en joggare.
Onsdag. Hektisk dag! Vaknade i Piteå och gjorde en föreläsning på Kaleido, för att sedan hälsa på hos lokala P4 och prata lite om en egen liten Mandelaeffekt de har där uppe. I bilen mellan Piteå och Luleå gjorde jag en intervju med NSD, och sedan efter lunch föreläste och panelsamtalade jag på NMW – ett roligt evenemang om medieutveckling som verkade ha dragit många intresserade.
Efter att ha återvänt hem på kvällen hann jag ansluta mig till middag för födelsedagsbarnet Daniel Sandström, som utöver att vara nybliven 50-åring också råkar vara min förläggare. Det var en överraskningsmiddag som två av hans författare, Lotta Olsson och Peter Kihlgård, hade arrangerat och enligt uppgift blev Daniel mycket överraskad. Själv tillkom jag först efter själva överraskningsmomentet men det förhindrade inte att kvällen blev mycket trevlig.
Vid sidan kan det nämnas att en DN-artikel om “deep fakes”, där bland andra jag intervjuats, publicerades på onsdagen.
Torsdag. Springtur och mejlskickande på förmiddagen, och tåg till Växjö på eftermiddagen. På tåget såg jag att Viralgranskaren hade släppt det lilla filmklipp jag spelat in till dem, för att marknadsföra källkritik i allmänhet och Källkritikens dag den 13 mars i synnerhet.
I Växjö deltog jag på kvällen i något som heter För-Amår, ett studentarrangerat evenemang inför Arbetsmarknadsdagen för Linnéuniversitetets studenter. Det var roligt men av någon anledning mer utmattande än vanligt: efteråt åkte jag hem trött som ett djur.
Fredag. Veckan avslutades i och med en ganska mycket lugnare dag än de övriga. Intervju på Stadsbiblioteket på förmiddagen med Selma Stories, Bonniers redaktionella sajt där de bevakar den egna bokutgivningen. De har redan hunnit tipsa om min bok två gånger, men ville ha en lite fullödigare publicering om boken att erbjuda så vi spelade in ett litet samtal och mängder av klippbilder där jag travar upp och ner för trapporna på Stadsbiblioteket.
Åt lunch med en kille som vill göra ett projekt inspirerat av Creepypodden, och utan att säga för mycket vågar jag lova att det kan bli väldigt häftigt om det blir av som han beskriver det. Vi får hålla utkik efter det. På fredagseftermiddagen städade jag en del, och sedan skrev jag klart veckans DN-krönika som publicerades i lördags: om frågan varje journalist bör ställa sig, baserat på den spännande forskning Emily A. Thorson presenterar i den nyutkomna boken “Misinformation and Mass Audiences”.
Och det var den veckan.
Bild: min utsikt från hotellrummet i Piteå.
