I en dansk fisketidning hittade Thomas @genusfotografen Gunnarson nyligen en serie bisarra mjukporrbilder där kvinnor gosade med fiskar. I ett brusande blogginlägg gjorde han sedan upp med idiotin bakom bilderna, med ett tonfall vars stegrande ilska endast matchades av bildernas mer och mer absurda motiv. Blogginlägget blev viralt, nådde utomlands, och det oundvikliga inträffade: danskarna svarade. Detta i form av ett debattinlägg av författaren Mikael Jalving.
Jalvings motargument är ganska enkelt: har du inget viktigare att bry dig om, Thomas lille? Sakfrågan lämnar han bekvämt nog oberörd, likaså källhänvisningarna bakom påståenden som att ”kvinnor faktiskt också föredrar att titta på kvinnokroppar framför manliga kroppar” och att ingen längre skrattar i Sverige. Nej, det som Jalving verkar ha lagt ner mest energi på i sin besynnerliga text är att klämma in ordet ”genustaliban” så många gånger som möjligt.
Genustaliban. Jag undrar om Jalving inser vad det är han säger. Han jämför en person som kritiserar bilder, som diskuterar belysta och oupptäckta mönster och arbetar för en större medvetenhet om hur dessa återkommer i daglig dags, med en systematisk förtryckarkultur. Nej, förlåt, han jämför dem inte – han jämställer dem. Jag undrar om han inser vad han säger.
Talibaner mördar, lemlästar och stenar kvinnor. Talibaner dödar oskyldiga, förblindade av ideologi. Talibaner raserar hus och liv i samma veva, sätter dem i brinnande ruiner och sveper nöjda av sig sina händer mot byxorna när de går därifrån. Talibaner förbjuder musik och utbildning. Talibaner belönar oliktänkande med död.
När Mikael Jalving har mage att på ett så hysteriskt sätt demonisera en debattör som mig veterligen aldrig någonsin rört sig utanför lagrummets gränser, än mindre stenat någon, gör han sig inte bara skyldig till monstruös idioti och gränslös smaklöshet. Han sällar sig också till den vrålande skara skrivbordsryttare som med ord som ”PK-censur”,”propagandister” och ”demokratur” utmålar Sverige som ett land där talibanstyre råder. Där motstånd möts av nackskott och tidningsredaktioner stängs ner.
Någon sorts peak av denna förvirrade världsuppfattning nåddes när Jimmie Åkesson i sitt jultal i SVT2 satt, så omgiven av prunkande julpynt och glänsande paket att hans själva kroppställning verkade tryckas ihop av dess prakt, och sade att julen i Sverige var hotad. I den miljön, på bästa sändningstid, i en av Sveriges absolut största tevekanaler. Inbjuden och okontrollerad, fri att säga vad han ville.
Mikael Jalving och den hatiska rörelse hans retorik påminner om är alla sina egna små Jimmie Åkessons, som flytande i ett härligt varmt badkar fyllt av yttrande-, tanke-, och idiotfrihet ilsket stirrar på den droppande kran av kritik som vägrar tillslutas helst. Och visst, kanske har de rätt i det. För om denna kritik stör så mycket i en värld av manlig frihet att göra vad fan man vill, så vänta bara – det har bara börjat.
Jag upplever att “genustaliban” nollar ut sig själv med sina två rätt så motstridande begrepp. Taliban är ju sällan förknippad med genustänk.
Hursom, jag kom att tänka på en liknande sak, säkert analyserat flera gånger förut, men here goes: Det händer ju att antifeminister kommer med annat än glåpord, de har t.ex argument som “Sverige är redan jämställd”.
Men om man ser logiskt på det – om jag ska våga mig på logik så här sent – är det argumentet självmotsägande. Om man anser att Sverige är jämställd så är det väl bara att hålla med? Eller är man bekväm med att “huset är byggt, men jag tänker inte underhålla det”?
Tyvärr är argumentet, påståendet om att allt är frid och fröjd, endast ett uselt försök på att dölja sitt sanna ansikte. Man målar upp en bild, i ett taffligt försök på att vilseleda.
Jag håller hursomhelst med författaren, det har bara börjat, jag försöker bidra jag med.