Lyssnade på P3 Dokumentär om Anna Lindh-mordet igår, och funderade på den dagen. Då råkade jag befinna mig med en klasskompis utanför NK precis under tiden för knivhugget. Vi blev bryskt ivägkörda och när vi, 14 som vi var, frågade nyfiket om vad som var på gång sa en bastant polis bara “äh det är en kniv”. Vi kände oss dumma.
Vidare funderade jag över att Mijailo är ett tidstecken och en aktualitet på samma sätt som Euron. Båda hade liksom sin storhetstid i debatten just då, där omkring 2003. Men likheterna slutar inte där. Euron hade en tendens att kunna uttalas på olika sätt, beroende på vad man tyckte om den. Evvro, Ojrå, Juro, Eoro och så vidare.
Precis så var det också med Mijailo. Se bara.
Immjahilo Immjahilovitch
Mjajlo Mjajlovisch
Mi-Jajlo Mi-Jajlovisch
Imdjahilo Imdjahilovitch
Och så vidare. Borde inte det där ordspråket om det kära barnets alla olika namn modifieras till en rykande asfärsk 2010-version: omdebatterat barn har många namn?
med lite god vilja kan man lägga till 1999s stora fråga, också med olika namn: år tvåtusen eller år tjugohundra.
00-talet – språkambivalensens årtionde