Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå

9789100167394-1Jag har skrivit en bok som handlar om saker på internet som inte stämmer. Den heter ”Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå” och finns att köpa som vanlig bok på till exempel Adlibris och Bokus. Vill man hellre lyssna finns den också som ljudbok (ute i april). Om du använder Goodreads hittar du boken där här. Ni ser omslaget till höger, formgivet av Miroslav Sokcic.

Vad kritikerna sagt om boken:

”Werner axlar folkloristmanteln med den äran, och han gör det med den kärlek och förståelse för både människor och internet som han visat ända sedan jag först började läsa honom för sådär 10 år sedan. För det här är en förtjusande liten bok.”

Isobel Hadley-Kamptz i DN.

”Det är rafflande och kul och intressant när Werner går igenom berättelserna, ibland genom sitt eget arbete som journalist. Han får att sitta framför datorn och scrolla i fem-sex dagar att låta riktigt spännande.”

–Rebecka Åhlund i Borås Tidning.

”Det är väl bara ‘de andra’ med ‘fel åsikter’ som sprider falskheter på nätet? Nej tyvärr. Det är också styrkan med Werners bok, att han visar att det lika ofta är han, du och jag som ivriga av att få vår verklighetsbild bekräftad och underbyggd sprider felaktigheter.”

Mittmedias kulturchef Cecilia Ekebjär.

Den här boken sammanfattar allt det arbete jag ägnat mig åt sedan 2013 med att avslöja, beskriva och analysera våra felaktigheter på nätet. Dess titel kommer från en ökänd kommentar på Facebook, publicerad av en man jag brukar kalla Mats.

Första gången jag träffade Mats var i oktober 2015. Skärmdumpen där han sade att ”det är förjävligt ändå” att en satirisk text på nätet beskrev hur en flicka fick kvarsittning för att hon hade ett Iphoneskal med en svensk flagga på hade cirkulerat på sociala medier och skrattats ut av alla som såg den, och skulle må bra av lite kontext, tänkte jag. Därför bloggade jag om den hos min dåvarande arbetsgivare, Dagens industri.

Mats citat har nu under någon dag delats på Twitter, inte sällan med hånfulla kommentarer om nationalisters tankeverksamhet bifogade. Men resonemanget att en bevisligen felaktig story ändå är värdefull eller relevant eftersom den pekar på något sant är vanligt förekommande bland människor som sprider dylikt skräp”, skrev jag.

Med facit i hand framstår blogginlägget som ett litet förord till den bok om felaktigheter på internet som jag skrev på i de nästföljande över två åren, och som den 27 mars 2018 släpptes för försäljning i en bokaffär nära dig. Faktum är att jag hade föreslagit boken för Albert Bonniers förlag bara nästan två månader innan jag skrev blogginlägget om Mats, och ytterligare två månader senare hade jag signerat ett kontrakt med samma förlag.

Mats fick ge boken sin titel, och mina tankar från det första blogginlägget om honom ringer genom hela boken. Den handlar om varför vi har fel, varför vi har fel på internet, varför vi inte har mer fel nu än förut och varför vi vill fortsätta ha fel. Men den handlar också om vad våra felaktigheter kan säga om vår tid och oss. Varför de är värda att titta närmare på, och inte kastas åt sidan eller föraktas bara för att vi är obekväma med att stirra vår egen lögnaktighet i vitögat. Så här skriver jag i min inledning till boken:

Idén är enkel: jag har velat visa upp ett urval av de historier vi berättade under 2010-talet. För att göra det måste man följa nätet till dess barndom, titta på vad som lurade oss då, skärskåda journalistikens steg ut på internet och de många pinsamma nybörjarmissar den stod för, upptäcka de effekter på samhället vår informationsspridning har och i allt hålla en vaken blick på vad som är sant, vad som är falskt och varför det har spelat roll.

En sådan bok kommer automatiskt att handla om källkritik, och om människor som är bra eller dåliga på det, men det är egentligen inte mer än verktygen med vilka man tar sig an berättelserna: motsvarigheten till att en kock alltid ser till att råvarorna är färska innan hen tillreder måltiden. Jag tror inte att du går till en restaurang för att äta obearbetade råvaror, och jag tänker mig inte heller att du vill läsa denna bok för att få veta hur man googlar på ett namn. Källkritiken är en förutsättning för att förstå omvärlden, men det är varken huvudsaken eller det som är mest spännande i denna bok.

Vi blir inte förbannade över något som seglar förbi på Facebook om det inte beskriver en verklighet där vi känner igen oss, om det inte pekar ut ett problem vi också ser. Det är i historierna vi hittar känslorna, och det är när vi frågar oss varför vi tror på dem som vi skymtar en spegelbild. Alla historier i denna bok – det blev 41 stycken om allt från människor som låtsas ha cancer till forumanvändare som lurar mataffärer att dra tillbaka godispåsar – har redan använts som lockbete för någon, och därför hoppas jag att de ska fungera även för att locka dig.

På den här sidan kommer omsider även källorna i boken redovisas, men undrar du tills vidare över någon särskild källa får du gärna höra av dig till mig på Twitter eller Facebook.

Jag hoppas du ska gilla boken.