Fokusera eller dö: en överlevnadsguide i samhällsdebatten

Debatten är som sommarvädret: någon blir alltid besviken. Karin Pettersson jämför Twitter med att komma ”nykter till sluttampen av en riktigt svinig efterfest”, och skriver att sociala medier gör oss till idiotiska karikatyrer av oss själva. Jag delar hennes känsla av debattrötthet, men inte analysen av dess ursprung: jag tror inte de sociala medierna skapar utan tillgängliggör de lättfattliga värdekonflikter som generellt alltid får flest deltagare.

Busschaufförsbråket som Pettersson nämner är ett exempel. Den springer upp ur en infekterad fråga i avgrunden mellan två av samtidens mest polariserade läger; inga förkunskaper krävs för att delta i debatten, bara känslor; alla skiter i källkritiken eftersom händelsen som sådan är egentligen inte viktig, utan bara en förevändning för att med allt större beslutsamhet rida gamla käpphästar. Sådana här konflikter vinner alltid debattens popularitetstävling, och om vi ska undvika dem måste vi disciplinera oss.

Min erfarenhet är att många urspårningar beror på ett ganska litet antal populära ovanor. Dess värsta effekt är egentligen inte att kvaliteten på det offentliga samtalet dalar, utan att var och en av oss blir mer disträa och mindre fokuserade. Jag tror vi kan bli betydligt bättre på att vakta på dessa ovanor, och har under en tid gått runt och funderat på hur. Resultatet av mina funderingar är sju tumregler, en överlevnadsguide i samhällsdebatten om man så vill. Jag försöker leva efter dem själv.

1. Bemöt dumheter bara för hjärtefrågor.
I större folksamlingar är dumheter statistiskt sett oundvikliga, och internet är världshistoriens största folksamling. Det betyder att det hela tiden finns någon som har fel, och poäng att tjäna på att dra ner brallorna på dem. Men hur oemotståndligt det än kan te sig att banka en idiot i huvudet så är och förblir det det i de allra flesta fallen en distraktion.

Välj dina strider och motståndare, för bara då har du energi att utkämpa dem och bara då spelar dina segrar roll.

2. Var öppen för att lämna walkover.
En gammal nätnaturlag är att för varje producent av innehåll går det nio konsumenter. Ett kommentarsfält med tio deltagare kan antas ha hundra tysta betraktare. När du argumenterar på nätet är det egentligen för de hundra läsarna du gör det, för de tio skribenterna är antagligen så övertygade att de inte kommer ändra åsikt.

För den som vill avbryta ett grupprunk i ett kommentarsfält, och påminna om att det finns en värld utanför deras konsensus, räcker det alltså med att lämna en enda kommentar: resten är felfokuserat slöseri med tid. Och även om det är lockande behöver inte varje öppet korkad dumhet motsägas. Din omgivning är smartare än du tror. Lita på dess förmåga att känna igen idioti utan att du pekar ut den.

3. Kom ihåg att allt glöms bort.
Alla våra bråk är dagsländor. Om du läser detta bara någon månad efter att jag skrev det kommer antagligen busschaufförsbråket jag nämnde ovan redan vara bortglömt. Till och med de tillfällen då du gjort bort dig eller hyst en impopulär åsikt skingras med vinden när tiden går. Anpassa ditt engagemang i de små, vardagliga konflikterna efter den insikten, och återigen: spara din energi till de frågor du verkligen brinner för.

4. Förväxla ingen med laget du tror den tillhör.
I dina egna ögon är du självständigt tänkande, men antagligen har du ändå erfarenhet av att bli ihopklumpad med en grupp du liknar: feministerna, högern, PK-marxisterna, svärjevännerna. Då vet du att ingenting sluter dig mer som lyssnare än när du avfärdas som en ideologis viljelösa tentakel. Likaså vet du att få saker öppnar dig för en motståndares tankar, som när den behandlar dig som autonom.

Att behandla människor som självständiga är i själva verket att som utgångspunkt upplösa deras lag, befria ert samtal från kollektiva hundhuvuden, bibehålla fokus och göra dem mottagligare för din poäng.

5. Undvik väntade fiender och sök upp oväntade vänner
Mångas sociala medier-flöden hade tystnat helt om de inte hade sina klassiska idioter att skärmdumpa. Men ingen blir imponerad av att du har mindre fel än en åsna. Tvärtom: du visar att du springer bara på lätta bollar, och att dina egna frågor är mindre viktiga än de ett pucko tar upp. Släpp dina favoritfiender. Låt tystnaden döda deras sprängkraft.

Odla istället relationer med dina rimligaste och smartaste motståndare. Hitta era gemensamma nämnare, stå upp för dem när det blåser. Kanske gör de en dag detsamma, och då har du fått det starkaste vapnet som finns: understöd från en flank dina motståndare tror är trygg.

6. Undvik debattroféer och hatdelningar
Debattroféer och hatdelningar är skärmdumpade eller vidarespridda korkade inlägg i en diskussion eller debatt. Människor gillar dem, eftersom de sammanfattar deras motståndare som dumma i huvudet. I själva verket lurar de dig att underskatta dem, och förflyttar ditt fokus från frågan du driver till ett dumhuvuds sämsta åsikt om saken. Dessutom invaggas du, för varje dumhet du ser, i en falsk förvissning om att dumheter alltid är lättigenkännliga, och att du själv inte kan falla för dem eftersom du ju alltid känner igen dem.

Men värst av allt är att man, om man ger dumheterna störst spridning, alltid låter dem diktera nivån. Ta för vana att alltid dela tio bra, smarta och viktiga bidrag till en debatt för varje dumt dito du delar.

7. Mot provokationer vinner inget annat än tystnad
Detta är lika sant nu som när den gamla klyschan myntades att troll aldrig ska matas. Hur lockande en provokation än är att visa upp som korkad och vidrig, lägga tid på att motbevisa, angripa och rasa över, så är det alltid en distraktion. Den stjäl din tid, din energi och ditt fokus. Den får dig att glömma det som spelar roll.

Det mest effektiva sättet att hantera den är lyckligtvis också det lättaste. Tig ihjäl den. Låt den inte få ditt syre. Visa att du är mycket större än den.

Och framför allt: Håll blicken stadigt riktad framåt. Ditt fokus är det värdefullaste du har. Slösa inte på det.