Julstämning i Hörby

Natten till lördag den 26 november sågades den kommunala julgranen på Nya torg i Hörby ner. “Enligt uppgift ska granen sågats av med en motorsåg vid klockan 02 natten till lördag”, skriver Skånska Dagbladet och noterar att uppgifterna är obekräftade.

Det är en sorglig syn, helt klart.

Folk är naturligtvis ledsna, men ger i artikeln uttryck för någonting mer. En kvinna visar en “knockoutspray” hon köpt på Clas Ohlson för Skånska Dagbladets reporter. “Mina kompisar bor vid torget och jag en liten bit ifrån på Ystadsvägen. Det har gått så långt att jag inte vågar gå till dem på kvällarna”, säger hon. Tidigare i veckan gav sig ett tonårsgäng på en liten pojke med soft air gun. Under hösten har det skrivits om misshandelsfall och rån på stan.

Brottsstatistiken i Hörby kommun är inte särskilt hög, ska emellertid sägas. Enligt BRÅ:s verktyg för brottsstatistik har kommunen de senaste 16 åren varit lugnare än de flesta andra kommuner i Skåne, och under såväl Skånes som rikets snitt för anmälda brott per 100 000 invånare. Visst, de har sina problem – redan 2005 stack Hörby ut vad gällde ungdomsbrottslighet – men vem har inte det?

Skadegörelse kring jul är i vissa fall en gemytlig tradition, som till exempel med den årligen nedbrända julbocken i Gävle. Att gemensamt ägda granar sågas ned är heller inte någon nyhet. 2009 sågade någon ned granen på torget i Bankaryd med motorsåg. “Enligt uppgifter till Jnytt.se kommer granen att ligga kvar på platsen under julmarknaden. Kanske lockar det en och annan att besöka marknaden”, skrev man resignerat. 2013 sågades granen i Harbo ner under nyårsnatten. Den var visst särdeles ful, och enligt Sala Allehanda hade “en busslast pensionärer från Uppsala skrattat när de såg den från bussfönstret”. 2015 sågades granen i Falun ner.

Ändå verkar det vara något särskilt med denna gran. Eller så är det denna tid som är annorlunda. För en nersågad gran, som alltså enligt ovan inte är något nytt för små orter i Sverige, i en lugn kommun, som precis som alla andra ändå dragits med sitt bus sedan innan, symboliserar uppenbarligen för många ett nytt hot.

Det tog inte lång tid för nyheten att gå på export. Speisa.com, en propagandasajt som tidigare hamnat i min väg bland annat på grund av dess falska skriverier om Sverige som U-land år 2030, rapporterar om den fällda granen. “This is the result of the headless immigration into Europe last year”, fastslår sajten.

Budskapet går hem. Inte bara på Speisas egen Facebooksida, utan också på ett par andra med mer oförblommerat ideologiska namn.

Speisa var först ut. Vilka andra som hoppar på storyn återstår att se.

Och se där, så fick berättelsen om islamiseringen av Sverige ännu ett kapitel. Ett vedträ på en brasa som slukar allt och alla. Det är egentligen ingenting nytt, utan snarare en ny samtida jultradition att rasa över inbillade inskränkningar av den svenska identiteten. Kalle Anka som klipps, pepparkaksgubbar som förvägras, julfiranden i kyrkor som ställs in.

Men den berättelsen tycks stark nog för att ge vissa svenskar minnesförlust. Om bara lösenorden, invandrare, främlingar, islam, finns med så glömmer de brottsstatistik, andra nedsågade granar och uppeldade bockar i Gävle.

Och under ytan fogar somliga, med illa dold entusiasm, denna och många andra från början oskyldiga och oansenliga händelser samman till en större berättelse om ett stundande religiöst krig.