Krig på alla fronter

Att vara på nätet är att delta i ett krig som pågår på alla fronter. Åtminstone för den som ser sig som engagerad, som gillar att driva på och diskutera. Det är i princip ett nytt heltidsarbete som inte egentligen är valbart.

Det är några av tankarna jag masserar efter senaste avsnittet av Maktministeriet, podcasten om makt och strukturer på nätet. Temat för dagen var civilkurage på nätet, och betydelsen i att vid åsynen av en kommentar eller åsikt som ej stämmer överens med det för tiden gällande åsiktsidealet också säga ifrån och ifrågasätta. ”Låt inte folk tro att de säger det som alla tänker. Det är inte trevlig stämning värd”, fastslår man på bloggen.

På något sätt flyter detta ihop med min Nyheter24-krönika från i onsdags, som tog avstamp i utväxten av olika dimensioner i det internet som fram till ganska nyligen enkelt klumpades ihop till just bara ”internet”. Det är en klumpig formulering, men poängen är att bilden av nätet som en dynamisk mångkultur börjar kännas mer och mer vedertagen – detta ställt mot den platta och exotiserade bild av internet som en (1) mötesplats.

Nej, i dag är du inte en IT-nörd om du hänger mycket framför datorn, utan du ombedes också förklara vilka platser på nätet du bevistar. Är du en goon, smeknamnet på användarna av forumet Something Awful, en faggot, det nedsättande men där en smula urtvättade ordet för bög som 4chan-besökare identifierar sig som, eller en flashbackare? Gör du podcasts, bloggar du, twittrar du eller lägger du upp Youtube-filmer? Beroende på vad hänger du på olika ställen och kommer missa andra platser där egna kulturer växer fram. Precis som det är i verkliga livet.

Men, för den medvetna, icke-rasistiska, -sexistiska eller i överhuvudtaget idiotiska surfaren ställs också kravet att reagera på dumheter. Om inte från omgivningen så från en själv – från den bevarelsedrift som gör att det kliar i fingrarna när en utskällningsmöjlighet dyker upp. Och då hamnar man i en situation där varje Facebookstatus, varje Aftonbladetartikel och varje forumsinlägg blir en krigsförklaring där du förväntas ställa saker och ting till rätta.

Man kan fråga sig om det påverkar. Man kan undra om det förbättrar världen, om det det faktiskt gör skillnad, om det lyser upp.  När jag intervjuade flashbackaren Micro113 berättade hon att ett skäl till hennes eviga bråk var att inte lämna korkade påståenden oemotsagda. ”Det finns ju andra som läser forumet utan att själva skriva, och för Micro är det viktigt att de får ta del av den andra sidan också,” skrev jag. Jag hoppas det faktiskt fungerar så. För om det är något vi inte behöver mer av på nätet så är det folk som i största allmänhet är arga på varandra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *