Min twitter: vad är alltså Twitter för mig?

Twitter är ett av de mest månghövdade medierna jag vet, och det överstiger vida alla traditionella kommunikationssätt i möjligheter och initiativ. Jag har via Twitter mött personer om jag fascinerats av, beundrat och provocerats av. Människor jag förmodligen aldrig annars skulle träffat. Jag har träffat människor som är viktiga för min bransch, såväl som människor som kunnat ge mig insikt i yrken jag aldrig tidigare ens hört talas om. Twitter är nytta och nöje sammanlagt, hela tiden, oavsett vem eller var du är. Men det häftigaste är att det bara är det om du gör det till det. Annars kan Twitter vara något helt annat – det är i slutändan helt upp till dig. Det enda man med absolut säkerhet kan säga är att de som inte har Twitter missar en hel massa upplevelser.  Läs mer

Den bästa Kellermanintervjun kan bara Rocky göra

I en perfekt värld hade jag inte läst Tomas Lappalainens Martin Kellerman-intervju i DN som fan läser bibeln. Jag borde ha läst den med samma glädje som en dokusåpekändis läser en doktorsavhandling om det popkulturella fenomenet hon själv utgör: med stor entusiasm och glädje över att ha blivit uppförd från det folkliga sex-och-prutthumorsmörkret till en skärskådad kvalitétsmärkning. Jag menar, hur många serier och serietecknare har fått privilegiet att vika ut sig och drälla i en femsidors djupintervju mitt i en av Sveriges största dagstidningar, inklusive hela förstasidan? Martin Kellerman och hans generationsformande karaktär Rocky har nu med all önskvärd tydlighet kanoniserats, även om det råkar vara i samma tidning som dagligen trycker han alster (och därmed har en tydlig slant att tjäna på att Rocky creddas). Och det borde ju jag som serieentusiast älska. Läs mer

Min twitter: Kissiegate eller Hur det känns när ens blogginlägg blir viralt

Kissie är ett namn som i likhet med många andra av samtidens pseudokändisar uppnått kändisskap i den mening att de flesta svenskar känner till, och har bildat sig en tydlig åsikt, om henne. Det är en ny och intressant trend som i överhuvudtaget inte existerade för bara några år sedan, möjligen med undantag för Alice Timander. Att bygga sin offentliga person på korta och snabba insatser, kändisskapens sockerchocker, skandaler och oproportionerligt hårda dissar, är ett nytt sätt att hamna i medias ögon, och vi har inte sett vart det leder än. Det kan hända att en offentlig avbön, ”min blogg har blivit ett monster”, kan rädda den ära som räddas kan, för att sedan ta det tydliga avtrycket man lämnat kvar och bygga en ny och trovärdigare image på resterna av sitt skandalösare förflutna. Självutlämnande kontrastera sitt nya jag med sitt gamla och på så sätt vinna publikens kärlek. Det kan också hända att när man inte orkar provocera längre, och inte har fler kroppsdelar att operera, så hamnar man obönhörligt i kändisskapets bakvatten. De mångna utropstecknena man strösslade över sin karriär hade ingen faktiskt tyngd bakom sig, och när utropstecknena tar slut så glöms man bort. Läs mer

Min twitter: Flashback – mycket mer än näthat

Jag har skrivit mycket gott om forumet Flashback tidigare. Men jag är samtidigt smärtsamt medveten om att man aldrig ska ta dess förmenta godhet för given. Många människor där använder ens uppmärksamhet för att trolla – nätets version av practical jokes, där upphovsmannen – trollet – hittar på en historia och försöker få dig att tro den. Därför förhöll jag mig när som jag rutinmässigt besökte Flashback den 11 oktober förra året till en början lite avvaktande till användaren LurifaxFlux trådstart ”hängning”. Det är inte helt ovanligt att såna trådar startas och visar sig vara bluff. Cyniskt men sant. Tyvärr var det inte bluff denna gången. LurifaxFlux fullföljde sin plan och mötte därmed en alldeles för tidig död. Ni minns säkert det, för kvällstidningarna var helt uppe i varv över hur sorgligt allt var, och hur onda alla på Flashback var. Det var en väldigt ensidig bild som visades – för även om några, förmodligen lika övertygade om att LurifaxFlux trollade som jag var, hejade på honom på ett väldigt vidrig sätt så var det desto fler som ärligt lade ner själ och hjärta för att hjälpa honom. Och de lyckades ju hjälpa honom – för polisen hittade faktiskt dit så fort tack vare de på Flashback som letade upp LurifaxFlux adress. De hittade bara inte dit fort nog. Läs mer

Min twitter: Hashtaggar, jobbsök och möten som förändrar liv

En unik fördel med Twitter är att det nog är den uppfinningen som hjälpt flest människor till jobb eller jobbkontakter sedan nepotismen uppfanns. När jag för några veckor sedan fann mig ståendes utan heltidssysselsättning och inkomst var min absolut första reaktion att skriva ett blogginlägg där jag berättade om vem jag var, vad jag kunde och gillade att göra, och sedan skrev jag en liten tweet om det. Två dagar senare – nästan 100 retweets och uppåt 600 läsare av blogginlägget. Flera bokade möten. Jag blev helt slagen till marken av effektiviteten och tjänstvilligheten hos mina fellow twittrare. Men så fungerar det där: om du behöver hjälp med något, vad som helst, ”vilken låt är det här”, ”var äter man goda crepes i Kristianstad”, ”hur kan hundar skaka av sig vatten som de gör” och inte minst ”finns det något jobb till mig” – Twitter och dess svenska användare är ett av de mest solidariska gäng hjälpsamma jävlar jag någonsin stött på. Och det märks att vårt sociala media uppskattas. För när obefogad eller fördomsfull kritik riktas mot twitter ”utifrån”, då sluter användarna upp som en bakom sin favorittjänst. Ett exempel: Läs mer

Det här kommer ni tacka mig för: En introduktion till Rage Comics

Det tog tre dagar, med ungefär 4-5 timmars hårt arbete per dag, men till slut blev Reddit-användaren graulund klar med sin fullkomligt fantastiska rage-serieversion av Queens klassiker ”Bohemian Rhapsody”. Dessutom gjorde friend168 en insats och scrollade genom hela serien, synkat med den faktiska låten. Resultatet är underbart:

Men vänta nu, kanske ni säger. Rage comics? Vad sjutton är det? Jo kära vänner, vet ni inte det så har ni faktiskt missat en av de vackraste fenomenen jag sett springa ur internet någonsin. Läs mer

Min twitter: Helt unika möjligheter

Läste nyss ett utmärkt inlägg av vassa @dreadnallen om #mintwitter och hela den sociala värld som Alex Schulman och Mårten Andersson glömmer bort att prata om när de väljer att representera hela svenska Twitter. Eftersom jag imorgon, tisdagen den 25:e maj, ska jag hålla en föreläsning för svenska Röda Korset om nyttan och nöjet med Twitter, tänkte jag att den som text kanske skulle kunna hjälpa någon bloggläsare of mine också. Därför lägger jag upp den, i en smula redigerat format, på min blogg, i fem delar. Om den kan få någon enda att upptäcka samma enorma värde i Twitter är det värt det. Det här är att betrakta som mitt inspel till #mintwitter.
Läs mer

En hatts korta resa eller Jag fick feeling revisited

Imorse när jag vaknade upp till en ny dag av eget företagande i hemmamiljö (läs: maniskt uppdaterande av ”Your tweets, retweeted”-fliken på Twitter) var det något nytt som hade hänt. Jag hade tidigare hört hur det prasslade och fixades i brevinkastet på morgonkvisten, men avfärdat det som tidningen. Det var det inte. Det var däremot ett brev från en granne…

En sol från en solig granne.

Läs mer

Masspsykos på Sergels Torg eller Så går det när Justin Bieber finns

Idag var det årlig seriefestival i Kulturhuset i Stockholm, varför jag slet iväg mitt nördiga arsle från TV-spelandet och gick och mötte giganter som Johan Wanloo och Martin Kellerman. Det var mycket trevligt, men överglänstes i randomness av det som försiggick utanför Kulturhuset, på plattan…

Eventet. Klicka för att se det på Facebook.

Läs mer