En helt ny, och fantastisk, sida av ett gammalt mynt: Vilken #chipsmix är godast?

Jag och en vän, på en mycket typisk hemmafest med mexikanskt tema.

Jag var på en hemmafest i helgen. Det är inget konstigt, jag är 22 år, då är det väldigt naturligt att gå på hemmafester. Åtminstone som jag resonerar – min logik är som sådan att man vid ca 15-16-årsåldern (åtminstone i mitt fall, ni morska jävlar som ska komma med ert eviga kosmetiskt livserfarna “mnjääee jag började nog gå på hemmafester när jag var närmare 12 – ja alltså, sådär några veckor innan jag förlorade oskulden och rökte braj för första gången”, ni kommer få pungcancer och förtvina ca imorrn så håll käften) nervöst började testa på lite cidersippande i andra ungdomars på värdesaker undantagstillståndsartat rensade hem. När man sedan fyllde arton var man hjärtligt trött på att hänga i vardagsrum med fulköpt folköl, så då kom hela gå ut-grejen som en gift from above och man hälsade den med att smälla samtliga ens kronor på stor stark (notera, inte öl – “stor stark”). Några år senare, typ nu, är man så jävla trött på att betala alldeles för mycket pengar för att bli alldeles för varm i ett alldeles för trångt ställe som spelar alldeles för dålig musik på alldeles för hög ljudnivå. Entré igen hemmafesterna. Vad sa du? Dricka sjukt god öl som man köpt för 25 kronor styck, halvliggandes i fantastiskt mjuka soffor samtidigt som en “best of chillwave och svensk knarkhiphop”-spellista från Spotify går på högtalarna? Where do I sign up?

Nå, så långt en utvikning. I helgen var jag alltså på hemmafest. Där var många människor som var mycket äldre än jag, typ 30 (en hade t.o.m ett jättesött litet BARN! MED SIG!), och detta var väl inte heller så konstigt eftersom Agos och Viktor, det kära värdparet, också är däromkring i åldersspann. Ännu en följd av förut nämnda fakta var att det bjöds på chips, dipp och ungefär 40.000 miljarder flaskor vin. Det ena ledde till det andra, och när jag efter den långa kvällen till slut vinglade hem hade jag ätit väldigt mycket chips.

En sak slog mig då. På festen hade det funnits en chipsskål med blandade chips. Jag tror att det handlade om sourcreme & onion och någon annan, förmodligen ostorienterad, smak som jag inte kunde identifiera. Det var mycket gott. Eftersom jag alltid när jag äter något som är gott tänker på vad som skulle kunna vara godare funderade jag då på vilken chipskombination som är godast av alla.

Häri ligger insikten. Vilken chipssmak som är godast har avhandlats, gånggånggång. Det är en gammal diskussion som allt som oftast brukar hamna i tråkgropen “det är en smaksak mähöö”. Men vilken är den godaste chipsmixen? Glöm OLW:s förhatligt heterogena fredagsmysomröstning Mysmatchen, där är det helt nya, customized chips vi pratar om, här är det faktiskt att ta två smaker och kombinera dem för att skapa den största smaksensationen. Smärre regeltänjningar som att ha med popcorn i mixen, eller blanda tre sorter i samma skål, är helt okej – jag vill bara ha svar på den uppkomna frågan en gång för alla: Vilken är den godaste chipsblandningen?

  • Sourcream & Onion + popcorn
    En twittrare med det poetiska namnet Lidandets Rike håller OLW:s sourcream & onion-chips högt, och tycker de passar bra med popcorn eller salta pinnar. Personligen ser jag sourcream & onion som källan till allt gott, men eftersom jag tycker salta pinnar är konstiga och torra så får jag nog skicka mitt starkaste medhåll till varianten med popcorn här.
  • Sourcream & Onion + Dill
    Samme chipsconnoisseur som ovan för även fram kombinationen sourcream & onion och dillchips här, med motiveringen att “de verkligen gifter sig i munnen”. Hen får medhåll från twittraren Stonerappleby. Själv anser jag att sourcream & onion och dill båda är så smakstarka och utstående att de mår bra av att matchas med mer försiktiga smaker, men kan samtidigt självklart förstå hur gillandet av kombon kan uppstå.
  • Lite OT, men måste få nämnas: Chips + Choklad
    Twittraren jyrgomatic för fram ett alternativ lika exotiskt som hans namn – “ett vickningschips med en ruta schweizernötchoklad under”. På samma nivå finner vi Signe Björnholdts favorit – OLW Hjärtan och mjölkchoklad. Min kommentar? Har naturligtvis aldrig provat. Måste naturligtvis prova. Får be att återkomma med recension.

Pennfajtare är varmt välkomna att komma med sina förslag i kommentarsfältet nedan, men jag föreslår också att vi tar den här diskussionen under hashtaggen #chipsmix på Twitter. Alla förslag featuras ovan, med källhänvisning och min kommentar. Kör!

3 reaktioner till “En helt ny, och fantastisk, sida av ett gammalt mynt: Vilken #chipsmix är godast?”

  1. En kompis brukar äta lättsaltade tråkchips ihop med djungelvrål. Har själv testat, men tycker verkligen inte det passar ihop.

Lämna ett svar till Karin W Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *