Varför jag hatar Nemi

Författarens tillägg, januari 2017: Den här texten skrevs i april 2011, då jag var 22 år gammal. Som alla andra 22-åringar tog jag i ordentligt utan att bekymra mig för saker som nyanser och vem som egentligen är Nemis målgrupp. I efterhand tycker jag att jag var för hård, särskilt som texten nu för tiden hamnar väldigt långt upp bland sökresultaten när man googlar på “Nemi” och den därmed har en del läsare även idag, men samtidigt tycker jag texten har ett värde som kritik och tidsdokument. Därför låter jag den ligga kvar publicerad, men med detta tillägg. Så här sex år senare vill jag emellertid gärna komplettera den med tillägget att Nemi har sin målgrupp, som alla inte kan förväntas vara en del av, och att den målgruppen säkert tycker mycket om serien. Det tycker jag att ni ska fortsätta göra om ni vill, och ni får gärna avfärda mig som en surpuppa. Slut på tillägg.

Killar vill bara knulla. Eller hur?

Jag har många starka känslor kring serier. Beundran, som första gången jag läste Maus av Art Spiegelman, där jag insåg hur starkt mediet är för att på ett sympatiskt sätt kunna framställa, och till förmån för förståelsen avdramatisera, horribla hemskheter. Kärlek, som varje gång jag öppnar ett Rockyalbum och blir paff av insikten att Martin Kellerman i över tio år lyckats leverera på en sådan extremt hög lägstanivå. Fascination, som när jag betraktar en teckning av Robert Crumb och inser hur serietecknandet hjälpt honom igenom den svårmanövrerade korridor som allas tonår i allmänhet, och hans tonår i synnerhet, utgör. Total hängivenhet, som när forumet Reddits användare av några olika känslorelaterade ansiktsmallar kan pyssla ihop en miljon helt unika berättelser. Förståelse, som när jag läser Jago eller Den frigjorda mannen av Ralf König och förbehållslöst älskar och respekterar hans struliga vackra relationsdramer mellan homosexuella.

Men negativa känslor ingår också bland de ovanstående. När jag inte begriper varför Tony Cronstam slutade teckna Bamse för att gå över till sitt egna bleka Arne Anka-försök, Elvis, blir jag frustrerad. När jag med stigande förvirring inser att SvD inte gjort sig av med förtvivlat trötta Zits och Baby Blues än, trots att det finns så många extremt lovande svenska serietecknare att välja bland. Och när jag dagligen läser seriesidan i min favorittidning DN och lika dagligen blir förvånad över att Nemi, denna norska skenhelighet, denna seriernas vandrande döde, denna skamfläck i den ständigt pånyttfödda nordiska serieboomen, faktiskt varje dag kan överträffa sig själv i fantasilöshet.

Ja fy, visst är de grundlurade, de idioterna?

Varför hatar jag Nemi? Frågan kan omformuleras till Varför älskar jag serier? Svaret är: det är det mest självförnyande och självrannsakande mediet som finns, och det inte bara lämpar sig för, utan kan faktiskt förstärka såväl djup ärlighet som total verklighetsflykt. Det är dessutom nästan det mest lättillgängliga berättarsättet som finns – men bagatelliserar ändå inte sina historier! Och det är här vi kan börja diskutera Nemi. Norskan Lise Myhre började teckna Nemi för att ge serievärlden ett annorlunda perspektiv: hennes eget, en emo/goth-bild av tillvaron som dittills varit i det närmaste obefintligt i det mainstreamartade dagsstrippserieutbudet. Det är ett mycket berömvärt syfte, men det faller likasåfullt platt när varannan Nemistripp går på temat ”snubbar vill bara knulla” eller ”blonda brudar med stora bröst är dumma i huvudet”. Hur ska en representant för en subkultur kunna tas på allvar i sin strävan efter att bli förmänskligad när hon i hög grad objektifierar andra? Det är en lika stor paradox som jag upplever som läsare när den ena Nemistrippen handlar om att tjocka människor också är människor, och den andra handlar om en person vars livsstil skiljer sig från Nemis – säg en blond brud som lyssnar på popmusik – och därmed automatiskt porträtteras som korkad och ovärd. Jag har liksom aldrig läst en enda Nemiserie där en blondin överraskar positivt med någonting.

Haha nymfomanbruttan "trivs med sin kropp"!

Myhre lyckas alltså genom sin inkonsekvens bagatellisera sig själv, sin målgrupp och sitt budskap. Men kan inte detta vara ett medvetet drag? Trots allt är ju en av de starkaste genomgående röda trådarna i all Nemiproduktion att huvudpersonen ”vägrar vara en snäll flicka”. Hon kritiserar det hon vill, ena dagen köttätande andra dagen raggande, men begår själv misstag hela tiden. Precis som en vanlig människa alltså. Och om jag älskar Rocky, en serie om en omoralisk egocentriker vars främsta drivkraft här i livet är att han aldrig lär sig av sina misstag – kan jag då med ansiktet i behåll kritisera hans kvinnliga motsvarighet Nemi?

Killar asså, de vill liksom aldrig kolla romantiska komedier!

Ja. Dels anser jag att temat kvinnlig antihjälte misshandlas grovt i Nemi eftersom det hela sker under falsk flagg: hon kritiserar andra livsstilar med en påfallande grundlöshet, en martyrs kosmetiska irritation om man så vill. Om Nemi ska beskrivas som bra berättande om att gå sin egen väg anser jag att hon emellanåt bör lägga in några förmildrande ord om andras egna vägar. Det sker emellertid aldrig. Huvudkaraktärerna Nemi och Cyan är dessutom oklanderligt snygga, smala och sexiga på ett sätt som gör att man ifrågasätter den självpåtagna utanförskapsrollen. Det vore hemskt befriande om en serie vars budskap är att kvinnor inte behöver vara så jävla fysiskt perfekta kunde efterleva det lite i det dagliga utförandet. Vad gäller jämförelsen med Rocky tycker jag att den diskvalificeras i och med att den tecknas med en aldrig sinande portion självdistans och -ironi. Det intressanta med Rocky är liksom att när som helst vänds allt på ända när Kellermans alter ego själv upptäcker att han alltid är en lika god kålsupare. Den distansen har jag aldrig stött på i Nemi. Visst kan en del komiska element i serierna gå ut på att Nemi själv gör något hon kritiserar andra för att göra, men Myhre går aldrig djupare än att låta det vara en slutpoäng.

Alla hjärtans dag är jätteviktigt för tjejer men inte alls för killar!

På den rent tekniska nivån finns det en mängd stöttestenar mig och Nemi emellan. Lise Myhres teckningsstil ser ut som det gör när nån i yngre tonåren just lärt sig rita ett öga perfekt men inget annat. Så fort karaktärerna ska göra någonting som går utanför den inövade repertoaren, d.v.s. de ställningar och poser Myhre behärskar, framstår osäkerheten i stilen tydligt. Det finns ingen talang, bara övning. Andra serietecknare, som Malin Biller och Scott Adams, har löst sådana problem genom att ta ner illustrerandet till sin egen nivå och skapa ett trovärdigt universum för sina karaktärer där. Hade Malin Biller försökt rita Modesty Blaise hade det gått i total klinch med hennes egen stil. Hade Scott Adams försökt göra en realistisk serie hade det inte sett klokt ut. Båda försöken hade stört själva läsningen. Denna insikt har inte Myhre kommit till, därför harvar hon vidare enligt en stilmall som inte alls passar hennes tecknande.

"Shit vad rolig Nemi var idag!"

Sist men inte minst är dialog och upplägg i Myhres serier alltid smärtsamt förutsägbara. Det är ett ständigt mässande av Nemi. Poängen levereras undantagslöst i sista rutan, förslavat under sitt egna format. Karaktärerna är statiska, utvecklas inte, mognar aldrig. Kronan på det trötta, uttömda verket måste vara högtidsstripparna. För varenda jävla gång det är någon helgdag passar Lise Myhre på att ta semester från serieskrivandet och gör istället nån sorts idolbild på Nemi med en glad hälsning med förhoppning om bättre tider. Jul, nyår, påsk, midsommar, alla hjärtans dag, Kristi himmelsfärd eller kyndelsmässa – you name it, she failed it. Att på detta oförblommerade sätt strunta i att leverera är kanske det främsta tecknet på en uttömd kreativitetsbrunn jag sett i en tecknad serie.

Jag har, när jag berättat om mina åsikter angående Nemi, många gånger mötts av invändningen ”det är för att du aldrig varit svartrockare”. Stämmer, men jag har alltid varit serieläsare. Och som jag ovan argumenterat så är Nemis mörka yttre bara just ett yttre. Inuti är karaktären Nemi precis lika fördomsfull och ointressant som de blonda demonerna hon ständigt jagar.

För Lise Myhre har nu klämt ur all saft som den svarta apelsinen Nemi kan erbjuda. Det är bara en fråga om när hon ska inse det själv.

51 reaktioner till “Varför jag hatar Nemi”

  1. Äh. jag tycker du överdriver grovt.

    Jag älskar det sexistiska i Nemi och tycker egentligen bara att den är rolig när den vågar vara sexistisk fullt ut. Och, den är, alltid sexistisk mot oss män. Vi vill bara knulla, vi skiter i de små sakerna i livet och vi är riktiga egocentriska svin.

    Du och jag vet ju att det inte är så i verkligheten, men i skrattspegeln kan det vara så, och det blir ju bara riktigt roligt när skrattspegeln förlänger, förtjockar och trycker ihop på rätt ställen.

    Det är ju just det förlöjligande som är det geniala. Särskilt i den första strippen i ditt inlägg, där precis alla figurerna är lika löjliga. Jag tycker att den är hysteriskt rolig faktiskt.

      1. Det osar personlig om dig lång väg Jack, du råkar händelsevis inte vara en SJW/Feminist på typ tumbler eller twitter va?

  2. Ja du Kwasbeb. Den analysen kan jag inte klaga på eftersom jag håller med på alla punkter.

    Nikke: Jag tror du är lite enögd, Nemi är sexistisk mot kvinnor också.

    Jack: Två fel gör inte ett rätt.

  3. Intressant inlägg! Har läst Nemi i GP och DN dagligen i flera år och kan tycka den är rolig ibland, men jag stör mig också på det stereotypa i den, och speciellt då relationen mellan män och kvinnor. Tycker överlag humor som går ut på att förstärka könsstereotyper är ointressant, eftersom det görs ÖVERALLT, förutom i vanliga serier även en miljon amerikanska komediserier på tv, ståuppkomik mm. Man har sett det förut och är dessutom igenkänningsfaktorn låg är det inte helt enkelt inte roligt.

    En annan väldigt könsstereotyp och heteronormativ (ibland på gränsen till homofobisk) serie är Pondus, som också tecknas av en norrman, Frode Øverli. Den har ju istället för Nemis tråkiga helgstrippar ibland inslag som består av fyra rutor “Mittfältare i Manchester United med konstiga frisyrer” eller liknande. Så jävla tråkigt. Dumma män som får stryk av de tjocka fula kvinnor de uppenbart inte borde raggat på är också ett favorittema i den.

  4. Vill inte vara petig, men menar du inte stötesten?

    Angående Nemi, så litar jag på att du har rätt.

  5. 1. Alla killa tänker bara på knulla, om dom är friska, så hennes analys är korrekt.
    2. Tur att du har lite bisarra bilder och roligt skräp från andras siter för detta var fan inte värt att läsa.

      1. Haha. Jag tycker att du är skarpsynt och tänker intressanta saker. Jag är inte en serienörd själv, men fann det givande att läsa ändå.

    1. Fint att du tallar för alla män ;) det är kommentarer som den här som gör att alla jävla galna feminazis där ute får statligt stöd

  6. Håller med på i princip alla punkter. Är iofs inte så mycket för det format som Nemi presenteras i (vanligtvis), dvs 3 rutors strippar. Ibland funkar det skitbra, men i mina ögon faller det ofta alltför platt och blir snabbt bara blasé. Men Nemi är en serie jag aldrig riktigt förstått poängen med överhuvudtaget. Förstår ju att den i viss mån är självbiografisk. Men så totalt poänglös 99,3% av tiden… Det är i mitt tycke inte ens, som du säger, förutsägbart, bara platt och poänglöst.

    Jag älskar också många kvinnliga serietecknare och gillar när man hittar någon riktigt bra i denna mansdominerade filial, såsom Marjane Satrapi t.ex.

  7. Jag har i många år retat mig på Nemi. Det värsta med serien är de vidriga fullsides-stripparna som enbart ska vara “tankeväckande” och “gripande”, och alltså medvetet saknar humoristisk poäng. Lise Myhre passar på att använda sitt mediautrymme till att upplysa världen om orättvisor och svårigheter, utan någon som helst skam i kroppen får man förutsätta. Jag tror att framgången har stigit fröken Myhre till huvudet, och att ett förstadium till messiaskomplex börjar skönjas. Det värsta med den typen av människor är att de genom mental gymnastik gör om kritik till bekräftelse. Jag darrar av avsky. Hata hata nemi.

    1. Lite feminist kanske? Känns som att “upplysa världen om orättvisor utan någon skam i kroppen” är ett rätt korrekt sätt att agera, för att få det till något negativt måste man använda mental gymnastik.

      Vad är det nu man säger om stenar och glashus?

  8. Jag förstår mig inte på er människor! Nemi är en underbar serie och om du/ni har problem med det läs den inte då, eller bättre, KOLLA INTE PÅ DEN DÅ! Om man inte tycker att Nemi är en rolig serie så har du ingen humor eller så är du väldigt väldigt gammal som inte förstår sig på henne… Serien passar inte alla och är inte till alla heller. Man måste vara inom “Nemi zoonen” för att kunna förstå. Alla de som är utan för “zoonen” förstår inte och är mer “Ehh…vah? ska det där vara roligt eller?”…besviken på er -.-

  9. Jag och mina vänner brukar prata om “stämpeltecknare”, med Jim “Katten Gustaf” Davis som främsta företrädare. Alla teckningar ser likadana ut och fastnar i stela perspektiv. Det funkar väl för Gustaf, som är en mycket formaliserad serie med ett enda perspektiv i alla rutor och cartooniga drag, men desto sämre när det ska föreställa riktiga människor. Just Nemi är en typisk stämpelserie, där den ena strippen liknar den andra och varje försök till att frångå det typiska Nemiperspektivet ser helt skevt ut. Därför löser jag hellre Nemis norska kollega Pondus, vars dasshumor vägs upp av tecknarglädje.

  10. Nemi är jävligt rolig. Behöver inte någon uppblåst pretentiös 08:a till att plocka isär den i molekyler. Fan vad tröttsamt.

  11. Jag har alltid gillat Nemi och ramlade in på den här sidan när jag googlade upp sidan man kan läsa Nemi på – och det var kanske lite synd för nu gillar jag henne mindre… du har bra poänger.

  12. Fan i helvetes jävla skit.

    Jag har läst Nemi i flera år. Fast numera får jag tidningen och glömmer bort den i en hög.

    Detta beror på att den inte längre är särskilt rolig. Om det i sin tur beror på att Myhre fått slut på idéer, eller om det är samma-lika sedan ett par år tillbaka, eller om jag kanske fått slut på humor, det vet jag inte.

    Men förut var Nemi sjukt rolig. Numera mest när det kommer “best-of”-samlingar, vilket det förresten kommer oroväckande ofta.

    Resten av tidningen består numera av Fabler, som om möjligt är allt som beskrivs ovan, fast skrivet för en lobotomerad smurf.

    Vi har även lite Zelda, om vi har tur. Zelda borde ha en egen tidning.

    Och så lite annat, som jag ärligt talat knappt kommer ihåg, för det gör så svagt intryck (Hellboy är inte med längre).

    Slutsatsen blir att du nog tyvärr har rätt, Kwasbeb. Fast jag hatar att medge det. Jag vill ha den gamla Nemi, som jag på riktigt och med stolthet kan säga att jag tyckte om och skrattade åt. Idag känns det lite smutsigt istället.

    Vi (jag) behöver nya fräscha serier. Men det finns nog inte plats för dem.

      1. Nemi blir bara bättre. Roligt att hennes kompis Cyan har fått barn. Kan undra hur det föräldraskapet artar sig med tanke på att Cyan en gång sa att barn sabbar systemet.

  13. Problemet med Nemi är att hon fördömer människor och kastar stenar samtidigt som hon inte är ett dugg bättre själv. Hon (för)dömer världen utifrån sina egna ideal och bedömer sig själv utifrån hurdan världen och andra människor är. Detta är en av de mesta korrumperade saker en människa kan göra. Jag ser Nemi som en genomkorrumperad och hycklande fejk till karaktär. Rocky däremot fördömer aldrig, han vet att han är inte ett dugg bättre själv.

    1. Inom serievärlden eller underhållningsbranschen i överlag behöver ingenting vara så jävla moraliskt rätt.

    2. Du har helt rätt, men samtidigt, är inte alla människor lite såna? Nästan alla människor på denna jord dömer varandra. Alla väljer inte att erkänna det, alla väljer inte att påverkas av det, men många gör det faktiskt. Jag tror själv att hon som karaktär är “medveten” (om nu en påhittat karaktär kan vara det) om sina brister men väljer att förbise det. Precis som många riktiga människor gör.
      Dessutom så blir emos/gothare/punkare ständigt dömda och stereotypsstämplade i alla möjliga sammanhang men då är det ingen som bryr sig det minsta, jag ser det lite som payback. Inte för att det förmildrar faktumen, men det tåls att tänka på.

  14. “Inuti är karaktären Nemi precis lika fördomsfull och ointressant som de blonda demonerna hon ständigt jagar.” Herregud, det är ju en av poängerna. “..förmildrande ord om andras egna vägar” “Den distansen har jag aldrig sett i Nemi” Öhhh, Nemi har ingen som helst självdistans. Det är liksom meningen. Nemi har blivit förskräckligt ojämn på senare år. I många år var den helt hysteriskt rolig mest hela tiden, i alla fall i svenska serietidningens urval. Nu är det väldigt låg lägstanivå och väldigt roligt om vartannat. Men din kritik är ändå mest komisk. Det är extremt creddigt i särskilt kvasiintellektuella söder-gör-allt-för-att-bli-mediekändisar kretsar att hata Nemi, så du måste göra det också. Att Rocky har tröttnat i minst samma utsträckning lär du aldrig upptäcka.

  15. “Vi antecknar febrilt.”
    Under tiden är Nemi fullständigt lysande, även för kvinnor mellan 30-50. Slagfärdig och utmärkt.

    1. Jag älskar Nemi och det enda jag stör mig på är att hon alltid dissar oss blondiner. Jag är lik Nemi i mycket, som att jag älskar rock, choklad och svart men tyvärr är jag blond och det känns ju trist om folk ser en som idiot bara för att man är ljust. Mer smarta blondiner i Nemi!

      1. Jag älskar också Nemi och choklad. Men konstigt att hon dissar blondiner när det gäller tjejer. Blonda killar har hon inga problem med.

  16. Seriøst?!

    Dette blogginnlegget og mange av kommentarene bekreftet mitt inntrykk av at mange svensker mangler humoristisk sans, og at dere er så utrolig opptatt av å være politisk korrekte og hårsåre at det er helt slitsomt å høre på det sutrete negative pratet..

    For det første: menn og kvinner generelt er forskjellige! Om du tar 100 tilfeldige menn og 100 tilfeldige kvinner vil flere av mennene like actionfilmer og flere av kvinnene like romantiske komedier og valentines. Finnes det unntak? Jaaaa, omg, selvfølgelig! Akkurat som det finnes menn som vil gå i kjoler og skjørt, og kvinner som vil ha piggsveis, men ikke de fleste… Det med action vs. romantiske komedier har med henholdvsis testosteron og østrogen sin påvirkning på våre hjerner og våre personligheter. Disse hormoner har faktisk mye å si.

    I Norge vet vi ikke om vi skal le eller gråte når vi hører at svensker ikke vil kalle kvinner hun og menn han, men bruke “hen” eller “hin”, fordi det er “sexistisk” si han og hun. Wtf?! Persisk og tyrkisk har ikke egne ord for han/hun, men de er mye mindre likestilte samfunn enn Norge og Sverige, så svensker: slapp av litt! Ta dere en bolle!

    Jeg synes mange svensker bør se følgende film: http://www.snotr.com/video/8285/Steve_Hughes_-_Offended

    Ikke bli så jævlig “offended”, smil og le litt i stedet. Livet er ikke så jævlig seriøst, det går an å ha det hyggelig også.

    Og takk og lov for de få kommentarene fra de som likte Nemi. Det er håp i Sverige også…

    1. Oslekvinne29: Det är många svenskar som tycker att Nemi är rolig. Annars hade inte den svenska Nemi-tidningen fortfarande getts ut. :) Jag tycker att den kan vara rolig, även om den, som alla andra serier so gjorts i flera år, börjar kännas som om den går på tomgång och upprepar sig.
      Och ordet hen är det många som missförstår. Det ordet är bara tänkt att användas när man inte vet vilket kön personen är. Det ska inte ersätta han för man och hon för kvinna.

  17. Jag har varit svartrockare.
    Tål fortfarande inte nemi och tycker att många skämt är helt platta. Hon påminner för mycket om riktiga människor som jag känner, som i sin tur bara är irriterande.
    Jag håller med om att karaktärerna aldrig utvecklas och det är alltid samma skämt hon kör om och om igen.
    Nemi = Smart svartrockare som är dum i huvudet som hackar på alla som också är dumma i huvudet.

  18. Jag har några frågor.

    Är Nemis mamma död? Hon nämns aldrig i stort sett.
    Pappan förekommer då och då liksom den eleka styvmamman.
    Nemi har ju även en lillebror.
    Hur mycket skiljer det mellan honom och Nemi?
    Är Nemi äldre eller yngre än sin kille Grimm?
    Kommer Nemi att bli film någon gång tro?

    Från en stor Nemifan.

  19. Om det fanns Nobelpris för serietecknare skulle Lise få det tillsammans med Bamses och Lilla Fridolfs tecknare. Fast dom sistnämnda skulle ju få det postumt. Men det är ju bra seriefigurer.
    Undrar hur Nemi skulle vara som mamma och hustru.

  20. Jag älskar Nemi (trots att jag är blond)! Otroligt träffande faktiskt. Den som tror att världen inte är sexistisk, omogen och elak har missat någonting viktigt i sin uppväxt.

  21. Jag liknar Nemi på en del sätt.
    Ett sätt är att vi älskar choklad.
    Hon är storasyster och har en lillebror.
    Jag är lillebror och har en storasyster.
    Vi kanske har fler likheter som jag inte känner till.
    En sak vi inte har gemensamt är att hon är Skorpion och jag Fisk.
    Så vi fyller inte år samtidigt.
    Men vi kan inte ha allt gemensamt.
    Varför gillar inte hon blondiner.
    Att hon inte gillar folk som bär päls och att hon är vegetarian må vara hennes ensak.

  22. Sluta klaga på något som är menat att vara skämt rätt igenom. Nemi är urkul och faktiskt enda alternativa serien jag hittat i tidningsställen. Fan så mycket bättre än alla gubbtidningar som Kronblom, Pondus, Rocky et’c. För sådana serier tenderar väl oftast vara sexistiska mot kvinnor… Inte så kul när det blir omvänt och när de sker mot kvinnor helt utan självrespekt eller? ;) Kom igen musikant kjol är väl rätt vanligt ute på puben bland tjejer. Media matar ut att det är “okej” medans Lise Myhre driver med konceptet istället.

    Helt enkelt kul och vulgärt med en del inslag av hårdrock/metal.

  23. Jag vet att både Nemi och Lise är skorpioner.
    Lise fyller år första november. Undrar vilket datum Nemi fyller år.

  24. Spännande inlägg. Mest för att jag själv håller Nemi högst av alla serier jag känner till, samtidigt som jag å andra sidan håller med dig i så gott som allt du skriver om andra serier, samt delar av det du kritiserar Nemi för. Jag har länge tyckt, och står nog ännu fast vid det, att jag utifrån mitt perspektiv inte påträffat en högre högstanivå bland serier än jag gjort i Nemi. Och det är väldigt avgörande för mig. Samtidigt är det få serier som har så djupa svackor som Nemi. Vissa strippar kan verkligen vara helt intetsägande. Och ibland är det som att Lise Myhre inte skäms för att inte ens försöka göra jobbet.

  25. Det är en seriefigur precis som Rocky och du får gärna hata Nemi. Killar gillar att knulla även en del tjejer. Serier får man ta med en nypa salt. Nemi visar ofta hårda och mjuka sidornifrån olika karaktärers håll…Sluta vara då förbannat känslig. Det är humor…

  26. Nemi är väldigt bra. Visst kan den vara exkluderande för de som inte förstår sig på goth/alternativ livsstil.

    Men varför hata Nemi?

    Rocky suger, men jag hatar inte Rocky bara för det.

  27. Jag älskar Nemi.
    Jag älskar Rocky.
    Jag älskar Livet.

    Jag tycker att Nemi förtjänar ett flöde i det höggradigt syndikerade serieutbudet.

    Att censursaxen gick är en skamfläck. Den gick vid kontroversen ‘vargar’.

    En annan starkt tabubelagd ‘zon’ är Döden. Som sin motsats till Livet skrämmer den.

    Och Nemi:s uttryck passar otroligt bra, en Dag som Denna.

    Länkar varför.

    Sen.

    ___
    #MikaTheHero > #MikaTheAngel > #MikaTheStar

    ‘mika 4 år’ <— gSearch?

    #MIKA7YEARS

    // @relovetheworld

    PS. Med mognad kommer insikt. Och det är resultatet av en räcka av skarpa medvetna beslut och handlingar. Älskar din Disclaimer. Älskar det du gör! Kort och Gott: KÄRLEKEN VINNER ALLTID. DS.

Lämna ett svar till Erik Persson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *